Förbifarten blir konst
Konstnären Ylva Westerlund dokumenterar ofta samhällsfenomen och utgår från platsen där hon bor i sin konst. Sedan flera år följer hon jättevägbygget Förbifart Stockholm, som växer fram utanför hennes lägenhetsfönster.
Jag bor i Tensta och rör mig mycket på Järvafältet. En stor del av landskapsbilden är vägdragningarna. De påverkar hur vi rör oss, hur djuren rör sig, kopplar samman platser men bildar också gränser och barriärer. Det är svårare att gå från Tensta till Rinkeby än att ta bilen till Barkarby. Motorvägen är som en ekonomisk artär. Det väcker frågor som ”Vilka värden vill vi ha? Vad vill vi som stad?”
Precis utanför vårt fönster kommer förbifarten att komma upp ovan jord när den är klar. Sedan jag flyttade hit för sex år sedan har jag gjort flera konstprojekt kopplat till förbifarten. Det är intressant att man bygger denna bilväg, som ska stå färdig 2026, samtidigt som de globala direktiven och det Stockholm strävar efter är att minska växthusgaserna, det är en paradox.
Jag tycker att det måste gå att ifrågasätta. Finns det någon plan B? Skulle det till exempel gå att i framtiden göra om sträckan till spårtrafik?
Samtidigt som jag har en kritisk inställning är jag fascinerad av själva bygget. Av konstruktionen, hur den växer fram. Tanken att konstruera något för att skapa en förbättring, det finns en kraft i det.
Och det är intressant rent visuellt, när ett sånt här bygge sätts igång. Det är en enorm ackumulation av arbetskraft, jag ser varje dag hur det sprängs och byggs upp enorma strukturer. Det är de jag målar av, jag tycker att de är fina.
Nu fyller de en funktion men om de lämnades kvar sedan så skulle de bli något helt annat. Ett monument över en idé, över vårt förhållande till utveckling.
Jag började rita serier när jag var liten, har gjort en hel del science fiction. Det är med den blicken jag dokumenterar de här konstruktionerna. Hittills har jag gjort ett tiotal målningar men serien forsätter. Den blir klar 2026.
Motorvägen är som en ekonomisk artär. Det väcker frågor som ”Vilka värden vill vi ha? Vad vill vi som stad?”