Du må tycka att vintern är jobbig …
… men du har
det antagligen inte lika jobbigt som Roffe.
Roffe är vår familjehund, och han är en hund med mycket korta ben. Han är 50 procent tax, och har därmed också taxlängd på benen.
Det innebär att så fort det är slask ute så släpar hela underredet i slasket. Tänk dig själv att släpa de ädlare delarna genom nollgradig snösörja halva året.
Och det är ändå
inte det jobbigaste. När snödjupet överstiger några centimeter måste han pulsa genom snön med alla fyra korta ben. Det motsvarar att vi skulle behöva pulsa genom knähög snö, så fort vi ville ta oss en snabbvisit på toaletten.
Och blir snön ännu djupare, så kommer han över huvud taget inte fram. Hans absoluta favorittillställning är en daglig hundträff. När snökaoset rådde förra veckan fastnade han i ett dike några hundra meter därifrån. Han slet och kämpade, för att till sist ge upp och kollapsa i en flämtande hög. Det slutade med att han fick vända hemåt med slokande öron – fulla av snö – och oförrättat ärende.
Roffe tycker bestämt
att han har det värst. Och han fnyser, med morrhåren spretandes åt alla håll, åt när hans husse klagar på att behöva knuffa barnvagnen genom snömodd, eller när matte gnäller på en värkande rygg efter all snöskottning.
Men, Roffe, vi behöver faktiskt inte tävla om vem som har det värst. Jag tror att vi alla är överens om att februari är årets absolut sämsta månad. Inte ens alla hjärtans dag lyckas kompensera för all slask och allt vabbkaos.
Istället tycker jag att vi alla tröstar oss med att det bara är tre månader kvar till maj!