Cherrie vill ge röst åt de som aldrig får höras.
”Jag hade inte kunnat vara artist om det inte var för Rinkeby”
Det råder inga tvivel om att Cherrie är en multitalang utan dess like. Hon har sitt eget skivbolag, en bejublad röst, skriver texter som berör på djupet och framför allt: hon har ett driv och en passion som lyser igenom allt hon gör. Utmärkelserna avlöser varandra, nu senast i form av Anders Carlbergs minnespris i kategorin ”Årets revanschist”, där juryn fastnade för hur hon trots att förutsättningarna knappt funnits där ändå lyckats nå sina mål.
– Jag har gjort revansch på mycket i livet. Jag kommer från en barndom där många såg ner på somalier och jag har fått uppleva extremt mycket rasism, hemska saker har hänt omkring mig och jag har stundtals mått väldigt dåligt, säger hon.
Från motgång till framgång
Men trots allt har Cherrie lyckats vända på erfarenheterna till sin fördel.
– Jag hoppas att jag kan inspirera andra till att våga tro på sig själva och inse att det är möjligt att göra samma sak, säger hon och fortsätter:
– Som kvinna i den mansdominerade musikbranschen och som svart i den vitaste delen av världen har jag dessutom jobbat i motvind, men kunnat bevisa att det faktiskt går ändå. Jag vill öppna dörren för alla som kommer efter mig.
Sherihan växte upp i finska Lojo, dit föräldrarna flytt från Somalia. Familjen var en av de första afrikanska familjer att få asyl i Finland, och vardagen i den lilla byn kantades till stor del av bråk och rasism.
Kärlek till orten
År 2000 flyttade hon tillsammans med sin mamma och bror till Sverige, och hamnade i Rinkeby. Där blev livet annorlunda.
– Vi var ett stort tjejgäng med många olika nationaliteter. Helt plötsligt var okej att vara sig själv och vara stolt över sitt ursprung. Det är första platsen jag kom till som visade gemenskap. Jag hade inte kunnat vara artist om det inte var för Rinkeby, och jag kommer alltid att vara inspirerad av min kärlek till orten. Men det har varit mycket skit som pågått också.
Mycket av inspirationen till sin musik hittar hon i sina egna och sina vänners upplevelser.
– Ofta spelar det mindre roll vilken historia man berättar – det handlar om hur man berättar den. Särskilt om man berättar en historia med flera inblandade. Jag vill alltid vara respektfull, och tror att jag lyckats med det. Mina tjejkompisar säger att jag representerar dem rätt.
”Är 100 procent mig själv”
Just ärligheten tror hon också är den största anledningen till framgångarna:
– Jag tror att det är för att jag aldrig har gjort avkall på den jag är; jag är hundra procent mig själv hela tiden och är öppen med mina erfarenheter. Jag tror att många kan identifiera sig och finna hopp i mina berättelser och jag vill visa att det inte är dåligt att prata om sin sorg eller att vara svart, muslim, ha sjal och så vidare. Ingen ska någonsin få trycka ner dig för de grejerna.
Även utomlands har hon hyllats stort, och för närvarande arbetar hon med ett nytt album, där fokus kommer att ligga just på den allt växande internationella publiken. Men när albumet släpps vet hon inte än.
– Jag vill jobba på det till jag känner mig nöjd, det får ta den tid det tar. Det känns som att det finns ett glastak i Sverige, som jag nog redan krossat. Nu ska jag ta allt vidare till nästa nivå. Det känns som att jag bara börjat.