Får barn plats när Stockholm växer? STADSPLANERING. Experter varnar för att lekytor glöms bort när nya stadsdelar byggs: ”Barn behöver få röra på sig”
Det byggs allt tätare – och barn får allt mindre utrymme. Den tendensen ser Emelie Brunge, landskapsarkitekt på Nyréns arkitektkontor, som ofta är med i planeringsstadiet av nya områden runtom i Stockholm.
– Eftersom många människor ska in på liten yta, uppstår samtidigt ett behov av förskolor och skolor. Barnen blir fler och tar därför större plats, samtidigt som man bygger så tätt att den platsen inte finns, säger hon.
Hammarby sjöstad har blivit ett klassiskt exempel på en stadsdel där skolor och förskolor helt missades i kalkylen, men tankevurpan går igen. Emelie Brunges bild är att skolor och förskolor ofta får den plats som ”blir över” när annan bebyggelse är planerad.
Att urbaniteten är norm innebär inte i sig något motsatsförhållande till barnens plats, menar Emelie Brunge.
– En bra stad för barn är en bra stad för alla. Barn behöver få röra sig, det ska inte finnas farlig trafik, saker ska vara nära och upplevas i ögonhöjd. Det ska finnas saker att göra som inte är kommersiella, som att vara i en park. Barn är en bra indikator på en bra stadsbyggnad.
Ett alternativ är att bygga skolan på en fotbollsplan – på andra sidan järnvägen, som barnen alltså ska passera varje dag. Det är galenskap!
Plats för bilar – inte barn Hon upplever att fokus ligger på mängden bostäder som byggs, inte kvaliteten – och att det snarare är bostadsbyggande än samhällsbyggande som gäller.
I planeringen av nya bostäder finns alltid ett p-tal, alltså en bestämmelse av hur många parkeringsplatser per bostad som ska skapas. Men något liknande krav för barns yta finns inte.
– Vi har alltid plats för bilar, men inte för våra barn. Vi har ingen siffra att utgå från när det gäller barns yta, och när det börjar bli tajt och man behöver banta, är det lätt att banta det som inte hade en riktlinje från början. Det blir barnen, även om de är viktigare än p-platser, säger Emelie Brunge.
Föräldraorganisationen Barnverket arbetar för att barn- och elevhälsoperspektivet ska finnas med i all samhällsplanering. Organisationen är starkt kritisk till hur nya bostäder och bostadsområden planeras i Stockholm.
Monica Wester är kommunikatör på Barnverket.
– Vi bygger utifrån digitalisering och inte från vad barn behöver för sin utveckling. Man avsätter inga ytor där barns hjärna, kropp och sin
nen kan utvecklas vilket behövs för en god hälsa och för barnens lärande, säger hon.
Fler barn men ingen skolplan Ett dåligt exempel enligt Monica Wester är en rad planer i Spånga, i västra Stockholm. Här byggs den nya stadsdelen Bromstensstaden, med runt 1600 lägenheter. Bygget är igång men någon plan för en ny skola – som staden slagit fast kommer att behövas – finns ännu inte på plats.
– Ett alternativ staden tittar på är att bygga skolan på en fotbollsplan – på andra sidan järnvägen, som barnen alltså ska passera varje dag. Det är galenskap! Dessutom behövs idrottsytan för att barn ska ha möjlighet att röra på sig, säger Monica Wester.
I Spånga centrum pågår även planeringen av två bostadsprojekt intill bil- och busstrafik, bara ett stenkast från järnvägen, vilket inte är en bra boendemiljö för barn, enligt Monica Wester.
Att det byggs bostäder, skolor och förskolor nära trafikleder är problematiskt, menar också Kerstin Persson Waye, bullerforskare och professor vid Göteborgs universitet.
– Barn är sårbara på ett annat sätt än vuxna. Framför allt i tillväxtfaser är en god sömn väldigt viktigt, säger hon.
Det finns ganska få studier på hur buller specifikt påverkar sömnen. Men Kerstin Persson Waye menar att det finns en risk att den störs och att störd sömn innebär i sig flera risker.
– Det kan påverka beteendet, leda till sämre förmåga att fokusera och koncentrera sig. Man har också sett att buller under dagtid påverkar barns förmåga att känna igen språkljud och lära sig läsa, säger hon.
Hon menar att det är viktigt att planera för barns möjligheter att både kunna leka och återhämta sig när man bygger nytt.
– I bästa fall bygger man en ”tyst sida” men riktvärdet för vad som räknas som ”tyst” har ändrats från att förr ha varit lägre än 44 decibel A, till dagens 55 decibel A – en mycket stor skillnad i ambitionsnivå. Dessutom måste man se till att sovrum för både föräldrar och barn ligger mot den tysta sidan, så är det inte alltid, säger Kerstin Persson Waye.
Tillbaka till landskapsarkitekten Emelie Brunge, som tror att barnens perspektiv kan komma in betydligt tidigare i stadsplaneringen än i dag, men att det ligger på politiker att axla det ansvaret.
– Det är kommunerna som har den här bollen. De privata byggherrarna är bra på att bygga bostäder, men det är inte deras uppgift att se till att vi ska få ett bra planerat samhälle för barn och vuxna. Först när vi börjar prata om vad vi värderar, kommer politikerna att driva den här frågan.