Så tycker Stockholm om valaffischerna

Enkät med väljare Så säger experterna Lista: Så många valaffischer trycker partierna upp

Partierna i Stockholm har i år satsat hårt på valaffischer och hela stan är tapetserad med löften. Hur påverkas vi av kampanjandet? Vi ställde frågan till både väljare och experter.

Även om affischerna inte får någon att ändra åsikt har de en mobiliserande effekt.

Partierna i Stockholm har i år satsat ännu hårdare på valaffischer och hela stan är nu tapetserad med löften. Men påverkar de påträngande kampanjerna verkligen valresultatet? Vi ställde frågan till både väljare och experter.

Klockan 10 förra söndagen gick startskottet. Det var då partierna i Stockholm gav sig ut för att tapetsera gator och torg med sina budskap. Och det finns inga tecken på att affischerna har minskat i antal – tvärtom. Vid en mejlfråga svarar samtliga partier att de antingen tryckt lika många som inför valet 2014 eller fler.

Jenny Madestam, statsvetare och universitetslektor vid Stockholms universitet, menar att affischerna till viss del handlar om tradition.

– Traditioner är någonting man gärna håller fast vid även inom politiken. Det är likadant med att knacka dörr, ha valstugor eller att hålla torgmöten. Det är gamla saker som funnits länge och som inget parti riktigt vågar släppa, säger hon och tillägger att det finns väljare som varken följer nyheterna eller finns i sociala medier.

– Även om affischerna inte får någon att ändra åsikt har de en mobiliserande effekt och jag skulle anta att de påverkar människor att gå och rösta överhuvudtaget. Ibland händer det också att valaffischer blir omtalade och skapar uppmärksamhet kring ett ämne.

Finns det någon affisch i årets kampanj som skulle kunna bli en snackis?

– Nej, det tror jag inte. Jag skulle inte heller säga att någonting sticker ut. SD och KD möjligen. KD har negativa, väldigt obehagliga bilder medan SD kör budskapslöst och bara vill framhäva bilden av partiet.

Jonas Mosskin är organisationspsykolog och han tror liksom Jenny Madestam att affischerna i första hand fungerar som en påminnelse om att det är dags att gå till vallokalen. Och det parti som inte syns riskerar att glömmas bort.

– Den som syns mest kommer också högre upp i medvetandet hos människor. Man måste synas för att få röster. Jag tror också att valaffischerna kan knuffa de väljare som vacklar att slutligen hitta ”rätt parti”, säger han.

Det kan tyckas konstigt att partierna satsar på någonting så gammalmodigt som valaffischer när en stor del av väljarkåren finns på sociala medier. Men väljarna kan alltid välja bort sina digitala flöden, medan bilder som vi exponeras för i det offentliga rummet är svårare att nonchalera.

– Även demonstrationer, manifestationer och dörrknackning har visat sig ge effekt. Man ska helt enkelt inte underskatta de traditionella sätten att kampanja, säger Jonas Mosskin.

RÅGSVED. I Rågsved sitter bara de rödgrönrosa kvar.

Barbro Wihlborg tycker att det är för mycket glada gubbar och tanter på affischerna i år. ”Det är bara själva figurerna man ser, det borde vara någon form av budskap”, säger hon.

Patrik Lundberg, är säker på vad han ska rösta på så bryr sig inte om affischerna. ”Jag har inte lagt märke till dem ens”, säger han.

OPÅVERKAD. Leif Ericsson, boende i Skarpnäck, påverkas inte alls av affischerna. ”Jag påverkas av samhället och det liv jag lever, inte av bilderna. Det är bara slentrian och skräpar ner”, säger han.