Skräckens kvinnor tar över vita duken

Brudar i blod: tjejer på vita duken bara dör, dör och dör, eller hur? Nej då. Inte bara. Filmfestivalen Women in horror premierar kvinnliga skrämselskapare som på brutalast möjliga sätt tar livet av våldtäktsmän.

Edgar Allan Poe sa att det mest poetiska som finns är en död kvinnas kropp. Och när man snackar om kvinnor inom skräckfilm är det ofta fokus på just det: massor av vackra kvinnor som dör.

Women in horror, två temadagar med visningar och diskussioner, vill lyfta mer: brudarna bakom kameran.

– Ja, där är en hel del som regisserar och skriver. Under senaste decenniet har det visats mer intresse för kvinnliga filmskapare. Så varför inte även inom skräck? Och så är vi såklart väldigt många kvinnor som tittar, förklarar fruktans fanatiker Johanna Holmin.

Det är hon som ansvarig för Women in horror i Sverige.

Det är en internationell gräsrotsrörelse som startade i USA för nio år sedan, och för tredje gången blir det nu slaktfest i Stockholm.

– Det här är en grabbig kultur, vilket det blir med filmer som spelar mycket på kroppsliga funktioner. Den här minifestivalen behövs för att visa att skräck också kan vara ”tjejigt”, förklarar Johanna Holmin. I år är temat rape/revenge; en subgenre som går ut på att en kvinna som utsatts för övergrepp, utkräver blodig hämnd.

– De är både till glädje för tittarna som gillar blod, och kvinnor som själva blivit utsatta och blir stärka av att se dem.

Enligt Holmin går det inte direkt att se om en tjej ligger bakom en rysarrulle. Däremot går det att se hur mycket pengar och tid som spenderats – och det är nog lättare att få finansiering om du är man.

Snack om att kvinnors verk blir mer känslosamma, avfärdar hon som just det: snack.

– Däremot är den manliga blicken inte lika framträdande när en kvinna styr. I ”Revenge”, som vi visar i helgen, är det tydligt. Huvudkaraktärens kropp förändras under filmen, hon går från objekt till jägare. Visst, hon har fortfarande kortkorta byxor, vilket behövs i öknen, men kameran arbetar på ett annat, mindre sexualiserande sätt.

”Inte fokus på könet”

Skräck överlag säger hon är svårjobbat, oavsett kön.

I den finare delen av branschen bemöts genren oftare med ett ”men, ååå vad gulligt att ni håller på”, snarare än någon som förtjänar respekt.

– Däremot känner jag att vi kommit längre med jämställdheten. I och med att folks syn på genren är som den är, så har det blivit så att det inte blir fokus på könet om du är framgångsrik. Det är få som tänker på att ”American psycho”, ”Babadook” och ”Jurtjyrkogården” inte är gjorda av män.

Under helgen visas ”Sargad”, en Stockholmsbaserad rape/revenge-film där manusförfattaren Sarah Giercksky även spelar huvudrollen.

– Vi kvinnor kan ha mer personliga perspektiv på genren, av egna erfarenheter eller att vi känner andra som utsatts. Jag håller med om att rape/revenge kan vara stärkande, säger Sarah Giercksky.

– När systemet sviker så tar offret saken i sina egna händer och det känns bra. Man vill inte se våldtäkten, det är skitjobbigt, men sedan när gärningsmannen mördas då jublar jag.