69–60

Ax­is:bol­das­lo­ve,li­ve­at­leeds,li­ve­and­dang­e­rous,lay­la, Lett­he­re­be­rock plus yt­ter­li­ga­re någ­ra ski­vor som in­te bör­jar på ”L”.

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

Det var Litt­le Ri­chard, Hend­rix ti­di­ga­re upp­drags­gi­va­re, som lyc­ka­des sum­me­ra Ji­mis livs­å­skåd­ning: ”Han gav allt”, sa han en­tu­si­as­tiskt. ”Och det är det man vill ha, el­ler hur? Man vill ha allt.”

Och man fick verk­li­gen allt – från ma­ka­lö­sa scensho­wer till en helt ny syn på upp­le­vel­sen av ljud och mu­sik. Re­dan in­nan värl­den ha­de fått ta del av Ji­mi Hend­rix ban­bry­tan­de de­bu­tal­bum Are You Ex­pe­ri­enced ha­de han re­dan bör­jat skri­va nytt ma­te­ri­al till upp­föl­ja­ren Ax­is: Bold As Lo­ve. Med den ski­van tog han det han ha­de på­bör­jat på Are You Ex­pe­ri­enced till en helt an­nan ni­vå. Ji­mi Hend­rix be­mäst­ra­de sitt in­stru­ment allt mer, och ef­ter att ha va­rit komp­mu­si­ker un­der så lång tid viss­te hans kre­a­ti­vi­tet inga grän­ser.

Ji­mi Hend­rix ha­de bott i Lon­don i mind­re än två år vid den här ti­den, väg­ledd av sin ma­na­ger Chas Chand­ler, fö­re det­ta ba­sist i The Ani­mals. Trots att de re­dan skul­le på­bör­ja näs­ta ski­va åk­te Hend­rix och hans band – trum­mi­sen Mit­ch Mit­chell och ba­sis­ten No­el Red­ding – ut på tur­né. Ban­det åter­vän­de in­te till Olym­pic Stu­di­os i Lon­don för­rän se­na­re un­der året. Då var de en smu­la äld­re och vi­sa­re och ha­de be­tat av över 150 kon­ser­ter. De var tvung­na att dra nyt­ta av fram­gång­ar­na med de­but­ski­van.

I de­cem­ber 1967 var Ax­is: Bold As Lo­ve re­do att släp­pas för den in­tet ont anan­de all­män­he­ten. Ski­van var­ken lät el­ler såg ut som nå­got man ha­de upp­levt ti­di­ga­re. Inu­ti det upp­vik­nings­ba­ra kon­vo­lu­tet fanns en al­tar­lik­nan­de bild på Hend­rix, Mit­chell och Red­ding. Om­slags­il­lust­ra­tio­nen var psy­ke­de­lisk, pre­cis om mu­si­ken. Det sägs att Hend­rix var miss­nöjd med form­giv­ning­en. Han ha­de tyd­li­gen ve­lat att om­sla­get skul­le hyl­la hans ame­ri­kans­ka ur­sprung (hans mor­mor var che­ro­kee), men de brit­tis­ka form­gi­var­na blan­da­de ihop det med lan­det In­di­en.

Ji­mi Hend­rix ha­de ut­veck­lats när det gäll­de låt­skri­van­det på Ax­is, men det som gjor­de ski­van så spe­ci­ell, så unik, så till­ta­lan­de, var kom­bi­na­tio­nen av låt­ma­te­ri­a­let, ny stu­di­o­tek­nik, det väx­an­de sam­spe­let mel­lan mu­si­kan­ter­na och den of­ta un­derskat­ta­de på­ver­kan som Chas Chand­ler ha­de på pro­duk­tio­nen.

”Chas var de­fi­ni­tivt den som led­de pro­duk­tio­nen”, minns tek­ni­kern och pro­du­cen­ten Ed­die Kra­mer. ”Ut­an Chas bi­drag tror jag in­te att Ji­mi skul­le ha kun­nat gö­ra det han gjor­de. Jag an­ser att Chas är en obe­sjung­en hjäl­te när det gäl­ler Ji­mi Hend­rix he­la kar­riär. Han hjälp­te verk­li­gen Ji­mi att ut­veck­las. Han ha­de tå­la­mo­det och mo­det att hjäl­pa ho­nom med låt­skri­van­det, gav ho­nom sci­ence fic­tion-böc­ker som bi­drog till att el­da på hans fan­ta­si, och satt med ho­nom dag ef­ter dag i sin lä­gen­het och lät ho­nom va­ra kre­a­tiv. Chas ha­de en vi­sion av vad som kräv­des för att ta Ji­mi till top­pen, för Chas kom från en bak­grund med poplå­tar på tre mi­nu­ter med The Ani­mals. På sätt och vis be­grän­sa­de det Ji­mi. Men jag tror att det var en bra sorts be­gräns­ning ef­tersom det tving­a­de Ji­mi att tän­ka: ’Okej, om jag har al­la de här idéer­na, låt oss sä­ga sex me­ter bre­da, så mås­te jag gö­ra dem tre me­ter bre­da – sam­la ihop all in­for­ma­tion och kom­pri­me­ra den till en tre- el­ler fy­ra­mi­nu­ter­slåt.’ Det gav fan­tas­tis­ka re­sul­tat.”

Sci­ence fic­tion-be­rät­tel­ser­na vid­ga­de Hend­rix fö­re­ställ­nings­för­må­ga, lik­som det LSD han pe­ta­de i sig. Al­bu­mets in­tro är starkt in­flu­e­rat av sci fi-värl­den. I EXP ut­för Mit­ch Mit­chell och Ji­mi en fej­kad in­ter­vju där Ji­mi spe­lar rol­len av Paul Ca­ru­soe, en på­hit­tad ex­pert på ut­omjor­diskt liv.

Den följs upp av den än­nu mer ut­omjor­dis­ka och jaz­zi­ga Up From The Ski­es där Hend­rix sjung­er om att han vill ut­fors­ka ”the rooms be­hind your minds”. I den me­lo­dis­ka Cast­les Ma­de Of Sand må­lar han upp häp­nads­väc­kan­de bil­der. Fan­ta­si­värl­dar­na som Ji­mi ska­pa­de och skild­ra­de fram­stod som spra­kan­de ne­on­fär­ger mot den grå och tris­ta verk­lig­he­ten. Wah-wah-pe­da­len som an­vänds ge­ne­röst på Ax­is: Bold As Lo­ve var en ny upp­fin­ning och en ef­fekt som Ji­mi gjor­de till sin egen – än i dag an­ses han va­ra dess främs­te an­vän­da­re.

Men allt hand­la­de in­te om sur­re­a­lism och att ta gi­tar­ren till nya out­fors­ka­de di­men­sio­ner. Det finns ögon­blick på Ax­is där man är ur­säk­tad om man in­te tyc­ker att de ex­pe­ri­men­te­rar sär­skilt myc­ket. Då hand­lar det istäl­let om gam­malt he­der­ligt mu­si­ce­ran­de, som till ex­em­pel på den ut­sök­ta Litt­le Wing – en mot­vikt till den ka­ka­fo­ni som ra­sar på and­ra håll på ski­van. Här vi­sar Ji­mi Hend­rix sin skick­lig­het och sitt san­na ar­tis­tis­ka djup. Han viss­te när han skul­le hål­la till­ba­ka, när det in­te var nöd­vän­digt att för­sö­ka stör­ta al­la mu­si­ka­lis­ka kon­ven­tio­ner.

Ji­mi Hend­rix var up­pen­bar­li­gen omed­ve­ten om vil­ken be­ty­del­se ski­van skul­le få. När han fick frå­gan om hur fram­gångs­rik han trod­de att Ax­is: Bold As Lo­ve skul­le bli, sva­ra­de han blyg­samt: ”Om in­te publi­ken gil­lar den, jag vet in­te, det finns ing­et vi kan gö­ra åt sa­ken. Det hand­lar ba­ra om mu­sik. Oh, jag kan in­te för­kla­ra. Du vet hur det är.”

ut­gi­ven 1967 pro­du­cent Chas Chand­ler

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.