98 Pe­a­ce Sells ... But Who’s Buy­ing?

Me­ga­deth

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

Med den in­ten­si­ve Da­ve Mustai­ne vid rod­ret in­för­de Los Ang­e­les­ban­det Me­ga­deth ett ele­ment av ex­plo­siv vi­ta­li­tet till th­ras­h­mu­si­ken. Om Me­tal­li­ca var gen­rens par­ta­jan­de le­dar­ge­stal­ter, Slay­er dess pa­ro­dis­ka sa­ta­nis­ter och Ant­h­rax dess nar­rar – då var Me­ga­deth dess bång­sty­ri­ga li­gis­ter.

Att de lyc­ka­des ska­pa ett av th­ras­he­rans klas­sis­ka al­bum med Pe­a­ce Sells … – och en av dess odöd­li­ga lå­tar med ti­tel­spå­ret – är nå­got av en bragd. Att de rod­de det i land ut­an att ta kål på varand­ra el­ler sig själ­va är ing­et mind­re än ett mi­ra­kel.

”Da­ve och jag var i ett lä­ge där vi in­te ha­de nå­gon plan B”, en­ligt Da­ve El­lefson. ”Det fanns ing­en flykt­väg. Det fanns ing­et: ’Om in­te det här fun­kar gör vi det där istäl­let.’ Den där käns­lan av att det in­te fanns nå­gon åter­vän­do var det som fick oss att ska­pa Pe­a­ce Sells.”

Pe­a­ce Sells är idag en av de mest iko­nis­ka lå­tar­na från th­ras­he­ran. Med sin ome­del­bart igen­känn­ba­ra bas­gång och rul­lan­de groo­ve skil­de den Me­ga­deth från de öv­ri­ga th­ras­h­ban­den. Text­mäs­sigt var det en bit­ter be­trak­tel­se av re­li­gi­on och stats­skick. He­a­vy me­tal-värl­dens mer tra­di­tio­nel­la te­man som svärd och troll­dom fick ge vi­ka för en mer re­a­lis­tisk världs­syn. När Mustai­ne sjöng: ”What do you me­an, I don’t sup­port your sy­stem? I go to court when I ha­ve to”, me­na­de han det. Det var som CNN fil­tre­rat ge­nom en gatslyng­els ögon.

Ski­van rör­de sig dock emel­lanåt i he­a­vy me­tal-gen­rens stan­dar­di­se­ra­de skräck­ter­ri­to­ri­um. Bad Omen ba­se­ra­des på en ro­man om det över­na­tur­li­ga från 1972 av Tho­mas Ty­ron som Mustai­ne min­des från skol­ti­den, me­dan The Conju­ring är en oc­kult ri­tu­al i mu­sik­form, tyd­li­gen med de­lar av en för­ban­nel­se in­smu­gen i tex­ten (ban­det slu­ta­de spe­la lå­ten på 2000-ta­let.

Få­ni­gast är se­ri­e­mör­dar­fan­ta­sin Good Mour­ning/black Fri­day. Be­rät­tel­sen om en ”blod­törs­tig de­mon som stry­ker längs ga­tor­na” har la­kats ur de se­nas­te åren av fans som har postat me­mes på Twit­ter med ci­tat ur tex­ten un­der den sto­ra shop­ping­da­gen Black Fri­day.

Pe­a­ce Sells … But Who’s Buy­ing? släpp­tes den 19 sep­tem­ber 1986, sex må­na­der ef­ter Me­tal­li­cas Mas­ter Of Pup­pets och en må­nad in­nan Slay­ers Rei­gn In Blood. Th­rash me­tal ge­nom­gick en för­vand­ling. Mu­siksti­len an­sågs in­te läng­re va­ra he­a­vy me­tal-gen­rens för­vil­da­de av­kom­ma, ut­an en er­känd mu­sik­rö­rel­se.

Den­na ny­fun­na re­spekt åter­speg­la­des i me­di­as re­ak­tio­ner. Ti­di­ga­re ha­de Me­ga­deth va­rit för­pas­sa­de till små me­tal­tid­ning­ar. Nu blev de om­skriv­na i NME och Rol­ling Sto­ne. ”Jag minns att Rol­ling Sto­ne skrev om mig som den nye Ste­vie Ray Vaug­han”, be­rät­ta­de Mustai­ne. ”Jag kän­de ba­ra ’dra åt hel­ve­te!’, för jag äls­kar Ste­vie Ray Vaug­han.”

Pre­cis som pun­ken var th­rash me­tal ett sätt att fri­gö­ra sig från det för­flut­na. Den gam­la sko­lans metalfans för­stod sig in­te på snabb­he­ten och re­a­lis­men, av­sak­na­den av dra­kar och

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.