98 Peace Sells ... But Who’s Buying?

Megadeth

Med den intensive Dave Mustaine vid rodret införde Los Angelesbandet Megadeth ett element av explosiv vitalitet till thrashmusiken. Om Metallica var genrens partajande ledargestalter, Slayer dess parodiska satanister och Anthrax dess narrar – då var Megadeth dess bångstyriga ligister.

Att de lyckades skapa ett av thrasherans klassiska album med Peace Sells … – och en av dess odödliga låtar med titelspåret – är något av en bragd. Att de rodde det i land utan att ta kål på varandra eller sig själva är inget mindre än ett mirakel.

”Dave och jag var i ett läge där vi inte hade någon plan B”, enligt Dave Ellefson. ”Det fanns ingen flyktväg. Det fanns inget: ’Om inte det här funkar gör vi det där istället.’ Den där känslan av att det inte fanns någon återvändo var det som fick oss att skapa Peace Sells.”

Peace Sells är idag en av de mest ikoniska låtarna från thrasheran. Med sin omedelbart igenkännbara basgång och rullande groove skilde den Megadeth från de övriga thrashbanden. Textmässigt var det en bitter betraktelse av religion och statsskick. Heavy metal-världens mer traditionella teman som svärd och trolldom fick ge vika för en mer realistisk världssyn. När Mustaine sjöng: ”What do you mean, I don’t support your system? I go to court when I have to”, menade han det. Det var som CNN filtrerat genom en gatslyngels ögon.

Skivan rörde sig dock emellanåt i heavy metal-genrens standardiserade skräckterritorium. Bad Omen baserades på en roman om det övernaturliga från 1972 av Thomas Tyron som Mustaine mindes från skoltiden, medan The Conjuring är en ockult ritual i musikform, tydligen med delar av en förbannelse insmugen i texten (bandet slutade spela låten på 2000-talet.

Fånigast är seriemördarfantasin Good Mourning/black Friday. Berättelsen om en ”blodtörstig demon som stryker längs gatorna” har lakats ur de senaste åren av fans som har postat memes på Twitter med citat ur texten under den stora shoppingdagen Black Friday.

Peace Sells … But Who’s Buying? släpptes den 19 september 1986, sex månader efter Metallicas Master Of Puppets och en månad innan Slayers Reign In Blood. Thrash metal genomgick en förvandling. Musikstilen ansågs inte längre vara heavy metal-genrens förvildade avkomma, utan en erkänd musikrörelse.

Denna nyfunna respekt återspeglades i medias reaktioner. Tidigare hade Megadeth varit förpassade till små metaltidningar. Nu blev de omskrivna i NME och Rolling Stone. ”Jag minns att Rolling Stone skrev om mig som den nye Stevie Ray Vaughan”, berättade Mustaine. ”Jag kände bara ’dra åt helvete!’, för jag älskar Stevie Ray Vaughan.”

Precis som punken var thrash metal ett sätt att frigöra sig från det förflutna. Den gamla skolans metalfans förstod sig inte på snabbheten och realismen, avsaknaden av drakar och