95

Ge­ne­sis The Lamb Li­es Down On Bro­ad­way

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

te­o­ri­er och in­ne­bör­der än man kan räk­na till stöts och blöts.

Men det var in­te rik­tigt så ski­van blev mot­ta­gen när den släpp­tes sent 1974. Att histo­ri­en om den unge pu­er­to­ri­ca­nens sur­re­a­lis­tis­ka även­tyr i New York be­rät­tas av någ­ra eng­els­ka skol­poj­kar fick in­te di­rekt kri­ti­ker­nas puls att hö­jas. Den tä­ta in­tri­gen som pre­sen­te­ra­des på en dub­bel-lp var svår­till­gäng­lig för många lyss­na­re och som­li­ga an­såg att den helt en­kelt var pre­ten­tiös.

”Den fick ett gans­ka blan­dat mot­ta­gan­de när det gäll­de re­cen­sio­ner­na och även från fans in­led­nings­vis”, minns Banks. ”Idag ser många till­ba­ka på den som kul­men på ban­dets ti­di­ga era, men den sy­nen ha­de man in­te då. Den var mör­ka­re än vå­ra ti­di­ga­re ski­vor och i och med att det var en dub­bel-lp tog det läng­re tid att kom­ma in i den.”

In­te ens ban­det själ­va var sär­skilt im­po­ne­ra­de av ski­van. De sex må­na­der Ge­ne­sis äg­na­de åt att spe­la in ski­van tog ban­det till en bryt­punkt. Er­fa­ren­he­ten för­änd­ra­de dem – in­te minst när sång­a­ren Pe­ter Gabri­el läm­na­de grup­pen vid slu­tet av en sex må­na­der lång tur­né i Ame­ri­ka och Eu­ro­pa.

”När vi väl var kla­ra minns jag att jag tänk­te: ’pust’”, minns gi­tar­ris­ten Ste­ve Hac­kett. ”Vis­sa ski­vor blir till av sig själ­va. Det gäll­de de­fi­ni­tivt in­te den här.”

The Lamb- tur­nén som in­led­des i USA i no­vem­ber 1974 var Ge­ne­sis mest ut­stu­de­ra­de scenshow hit­tills. Den in­ne­höll ett bild­spel med 1 100 bil­der, spe­ci­a­lef­fek­ter och ett fler­tal kläd­by­ten för Pe­ter Gabri­el – in­klu­si­ve den ökän­da Slip­per­man-dräk­ten med te­stik­lar häng­an­des över­allt.

”Det var en fas­lig mas­sa rek­vi­si­ta”, minns Banks. ”Det var en väl­digt te­a­tra­lisk show, men det var myc­ket som gick snett. Jag tror in­te att bild­spe­let fun­ge­ra­de per­fekt un­der en en­da spel­ning.”

”Sce­nef­fek­ter­na var otro­li­ga”, tilläg­ger Phil Col­lins. ”Sho­wen var in­te spe­ci­ellt dyr, men mik­ro­fon­kab­lar­na trass­la­de ihop sig och Pe­ter käm­pa­de för att få in mik­ro­fo­nen i sin Slip­per­man-dräkt.”

Ban­det upp­lev­de dess­utom att det var be­grän­san­de att fram­fö­ra he­la The Lamb Li­es Down On Brod­way. ”Det var den minst njut­nings­ba­ra sho­wen vi spe­la­de. Den var väl­digt ri­gid. Vi kun­de in­te änd­ra re­per­to­a­ren. Det and­ra pro­ble­met var att kon­ser­tens förs­ta hälft var bätt­re än den and­ra.”

Ban­det blev dess­utom för­pas­sa­de till komp­mu­si­ker när all upp­märk­sam­het rik­ta­des mot Pe­ter Gabri­el. ”Folk kom in ef­ter kon­ser­ten, ång­a­de för­bi To­ny, Ste­ve, Mi­ke och mig och gick di­rekt till Pe­ter och sa ’du var fan­tas­tisk’”, be­rät­tar Col­lins. ”Publi­ken be­trak­ta­de det som en en­manna­fö­re­ställ­ning.” Vil­ket gjor­de att ban­dets ut­sik­ter såg än­nu dyst­ra­re ut när Pe­ter Gabri­el be­stäm­de sig för att läm­na ban­det ef­ter tur­nén.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.