95

Genesis The Lamb Lies Down On Broadway

teorier och innebörder än man kan räkna till stöts och blöts.

Men det var inte riktigt så skivan blev mottagen när den släpptes sent 1974. Att historien om den unge puertoricanens surrealistiska äventyr i New York berättas av några engelska skolpojkar fick inte direkt kritikernas puls att höjas. Den täta intrigen som presenterades på en dubbel-lp var svårtillgänglig för många lyssnare och somliga ansåg att den helt enkelt var pretentiös.

”Den fick ett ganska blandat mottagande när det gällde recensionerna och även från fans inledningsvis”, minns Banks. ”Idag ser många tillbaka på den som kulmen på bandets tidiga era, men den synen hade man inte då. Den var mörkare än våra tidigare skivor och i och med att det var en dubbel-lp tog det längre tid att komma in i den.”

Inte ens bandet själva var särskilt imponerade av skivan. De sex månader Genesis ägnade åt att spela in skivan tog bandet till en brytpunkt. Erfarenheten förändrade dem – inte minst när sångaren Peter Gabriel lämnade gruppen vid slutet av en sex månader lång turné i Amerika och Europa.

”När vi väl var klara minns jag att jag tänkte: ’pust’”, minns gitarristen Steve Hackett. ”Vissa skivor blir till av sig själva. Det gällde definitivt inte den här.”

The Lamb- turnén som inleddes i USA i november 1974 var Genesis mest utstuderade scenshow hittills. Den innehöll ett bildspel med 1 100 bilder, specialeffekter och ett flertal klädbyten för Peter Gabriel – inklusive den ökända Slipperman-dräkten med testiklar hängandes överallt.

”Det var en faslig massa rekvisita”, minns Banks. ”Det var en väldigt teatralisk show, men det var mycket som gick snett. Jag tror inte att bildspelet fungerade perfekt under en enda spelning.”

”Sceneffekterna var otroliga”, tillägger Phil Collins. ”Showen var inte speciellt dyr, men mikrofonkablarna trasslade ihop sig och Peter kämpade för att få in mikrofonen i sin Slipperman-dräkt.”

Bandet upplevde dessutom att det var begränsande att framföra hela The Lamb Lies Down On Brodway. ”Det var den minst njutningsbara showen vi spelade. Den var väldigt rigid. Vi kunde inte ändra repertoaren. Det andra problemet var att konsertens första hälft var bättre än den andra.”

Bandet blev dessutom förpassade till kompmusiker när all uppmärksamhet riktades mot Peter Gabriel. ”Folk kom in efter konserten, ångade förbi Tony, Steve, Mike och mig och gick direkt till Peter och sa ’du var fantastisk’”, berättar Collins. ”Publiken betraktade det som en enmannaföreställning.” Vilket gjorde att bandets utsikter såg ännu dystrare ut när Peter Gabriel bestämde sig för att lämna bandet efter turnén.