Utgiven 1992 producenter Garth Richardson och RATM

Fuck you, I won’t do what you tell me!’ Så rasade Zack De La Rocha på Rage Against The Machines (RATM) debutalbum. Hans indignerade, allsångsinbjudande texter i kombination med Tom Morellos innovativa gitarrspel påminde inte om någonting vi hade hört tidigare. Killing In The Name, Bombtrack och Bullet In The Head gav oss ett perfekt skäl att röja och fick oss också att upptäcka att det är perfekt musik om man vill göra sina föräldrar upprörda.

Ännu idag, ett kvarts sekel efter att skivan exploderade som bilbomb under mainstreamkulturens motorhuv, har inte Rage Against The Machine tappat något av sin kraft, styrka eller provokativa glöd. Det lät som Public Enemy tillsammans med Black Flag eller Dr Martin Luther King och Malcolm X tillsammans med banbrytande metal.

RATM kom fram när 80-talets ytliga MTVdrivna rockscen låg nere för räkning med fåglar kvittrandes runt huvudet, fullständigt knockad av