84 Rage Against The Machi­ne Rage Against The Machi­ne

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

den fram­väx­an­de grung­e­rö­rel­sen. I Ame­ri­ka kom en ny ge­ne­ra­tion hip hop-band som kom­men­te­ra­de sam­häl­let och slog ihop gat­li­vets ski­ti­ga re­a­lism med den våld­sam­ma gla­mou­ren i en Hol­ly­wood-thril­ler. Allt det­ta hän­de mot bak­grund av glo­bal vil­ler­val­la, ras­mot­sätt­ning­ar och ho­tet om krig i Mel­la­nöstern. Ban­dets taj­ming var per­fekt. Fak­tum är att det he­la sked­de av en till­fäl­lig­het. Sång­a­ren Zack de la Rocha, gi­tar­ris­ten Tom Mo­rel­lo, ba­sis­ten Tim­my C (Tim Com­mer­ford) och trum­mi­sen Brad Wilk ha­de spe­lat med oli­ka halv­sun­ki­ga L.a.-band, bland and­ra In­si­de Out (Zack) och Lock Up.

”Jag ha­de va­rit med i ett band med skiv­kon­trakt”, sä­ger Mo­rel­lo, ”men ban­det drop­pa­des av bo­la­get och jag trod­de att det var kört. Jag tänk­te att om jag in­te blir rock­stjär­na el­ler spe­lar in ski­vor ska jag åt­minsto­ne spe­la mu­sik som jag tror på till hund­ra pro­cent. Och jag ha­de tu­ren att träf­fa tre per­so­ner som re­so­ne­ra­de på sam­ma sätt.”

Än idag är gi­tar­ris­ten för­bluf­fad över att ett bo­lag var vil­li­ga att sat­sa på RATM och de­ras po­li­tis­ka bud­skap – ett stort bo­lag till på kö­pet. Ban­dets de­mo med 12 lå­tar hit­ta­de till Mi­chael Goldsto­ne, höj­da­ren på Epic Re­cords som sig­na­de Pearl Jam.

”Vårt en­da mål var att ska­pa mu­sik för vår egen skull och gö­ra ett eget släpp – ett kas­sett­band, en ge­nom­ar­be­tad de­motape av de 12 lå­tar vi ha­de skri­vit”, sä­ger Mo­rel­lo. ”Det var vårt en­da mål. Vi trod­de in­te att vi skul­le gö­ra någ­ra kon­ser­ter. Vi trod­de in­te att vi skul­le spe­la in nå­gon ski­va.”

RATM bör­ja­de spe­la in sitt de­bu­tal­bum med Garth Ri­chard­son, en ung ka­na­den­sisk ljud­tek­ni­ker vars störs­ta re­fe­rens hit­tills var hair me­tal-ban­det White Lion i mars 1992. Sju av de 12 lå­tar­na från de­mon, in­klu­si­ve Kil­ling In The Na­me, Bomb Track och Bul­let In The He­ad, ham­na­de på ski­van.

”Lå­tar­na var re­dan kla­ra till 85–90 pro­cent”, minns Ri­chard­son. ”Vi gjor­de någ­ra småänd­ring­ar, främst i tex­ter­na. Det var bok­stav­ligt ta­lat ba­ra att spe­la in dem.”

För att gö­ra det tog pro­du­cen­ten in ett full­ska­ligt kon­sert-pa i syf­te att fånga ban­dets ful­la li­ve­kraft. Det hand­la­de om ren och oför­fals­kad rå­het.

Rage Against The Machi­nes fram­gång­ar kom som en över­rask­ning, in­te minst för ban­det själ­va. De gick snabbt från att va­ra ut­bö­ling­ar på Hol­ly­woods rockscen till att le­da USA:S al­ter­na­ti­va rock­rö­rel­se. Och sna­ra­re än att mat­ta av de­ras po­li­tis­ka en­ga­ge­mang gjor­de fram­gång­en det ba­ra star­ka­re – in­te minst 1993 när de klev upp nak­na på sce­nen un­der Lol­la­pal­loo­za­fes­ti­va­len i Phi­la­del­p­hia – bort­sett från gaf­fa­tejp över mun­nar­na som en pro­test mot cen­sur.

RATM:S de­bu­tal­bum ut­gör en mil­stol­pe än­nu ett kvarts se­kel ef­ter att det släpp­tes. Här lyc­ka­des de verk­li­gen kom­bi­ne­ra rap och me­tal och le­ve­re­ra en mu­si­ka­lisk rå­sop.

”Män­ni­skans strä­van har in­te för­änd­rats. Ra­sis­men har in­te för­änd­rats. Sa­ker och ting går sna­ra­re bak­åt”, sä­ger Ri­chard­son. ”Rage Against The Machi­ne ska­pa­de en otro­lig ski­va som var hög­ak­tu­ell och det kom­mer den att va­ra igen och igen och igen.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.