62 In Rock

Deep Purple

Deep Purples In Rock gavs ut av skivbolaget Harvest i juni 1970 och var en uppenbarelse. Kritikerna rosade det helgjutna låtmaterialet, Martin Birchs insats som ljudtekniker och det ikoniska omslaget som föreställer de fem Deep Purple-medlemmarnas ansikten inkarvade i Mount Rushmores klippor istället för de amerikanska presidenterna. Bildens fräckhet bidrog till att locka tusentals skivköpare, och skivan låg på de brittiska listorna i 68 veckor, som högst på fjärde plats. Efter In Rock följde den mest framgångsrika perioden i Deep Purples historia med en rad numera klassiska album ( Fireball, Machine Head, Made In Japan, Who Do We Think We Are!, Burn och Stormbringer). Allt detta under de följande fyra åren.

Jon Lord, som var en tystlåten man men en viktig drivkraft i Deep Purple, såg tillbaka på In Rock i en intervju från 1971: ”De tre första [studio-] skivorna var sympatiska, men saknade riktning. Ingen visste egentligen vad gruppen sysslade med. Då fattade vi ett medvetet beslut att stanna upp och börja fundera på att skriva material som vi alla förstod oss på. Resultatet blev In Rock, vilket i princip var vår liverepertoar. Det var vändpunkten. Och poängen är att vi tror på det vi gör tillsammans. Vi är inte så intresserade av att utbilda vår publik, vi vill hellre underhålla dem. Det är vad det handlar om.”

Han tillade: ”Vi lärde oss fantastiskt mycket av In Rock. Det tog oss sex månader att göra skivan, och vi tycker att det var värt det, verkligen. Jag kan ärligt säga att det är den första skiva som vi har blivit 100 procent nöjda med. Den gav oss ett sjuhelvetes självförtroende. Under den långa inspelningen lärde vi oss mycket om oss själva, om musiken och om vår riktning. Vi är egentligen väldigt extroverta. Vi gillar att väcka publiken, att involvera dem.”

Somliga recensenter hade förväntat sig att skivan skulle vara klassiskt influerad, förmodligen på grund av Lords intresse för klassisk musik, och med tanke på vissa låtstrukturer på tidigare skivor, inte minst Concerto For Group & Orchestra. Lord förklarade dock att det inte var tanken: ”Jag känner att vi rör oss bort från det nu, det var aldrig meningen att det skulle vara gruppens inriktning – det var snarare ett experiment. Vi använder oss inte av den klassiska musiken nu möjligen bortsett från i våra solon.”

Var och en av Deep Purple-medlemmarna på In Rock bidrog till låtarnas tillkomst. Som basisten Roger Glover mindes det: ”Ritchie [Blackmore] var inte bara gitarrist, han var en lysande nyskapare. Det han skrev går inte att beskriva. Ritchie var helt fenomenal under det sena 60-talet och det tidiga 70-talet. Han gjorde saker man inte kunde drömma om. Han var en magnetisk, dynamisk låtskrivare. Jag tror inte att han skulle ha kunnat göra det i ett vakum, för själv. Det krävde att vi andra var med. Men ära den som äras bör. Han var en motiverande kraft i bandet.”

Låtmaterialet till In Rock kom snabbt och ofta utan någon större ansträngning från bandets sida. På frågan om hur de kom på skivans