Utgiven 1971 producenter Ian Anderson och Terry Ellis

Skivan inleds med en luffare som sitter på en parkbänk ”watching as the frilly panties run” och avrundas med en meditation över gud. Jethro Tulls fjärde album var minst sagt ambitiöst, men tack och lov inte pretentiöst eller i avsaknad av sarkastisk ilska.

På sida ett introduceras luffaren Aqualung och glädjeflickan Cross-eyed Mary. De är båda arketyper som Ian Anderson återvänder till flera gånger.

Sida två handlar om hur Ian Anderson anser att gud och kyrkan har separerats från varandra, ett oväntat ämne som han hanterar utmärkt med sitt skarpa intellekt.

Jethro Tull har ägnat 50 år åt att bryta mot konventionerna. Spelar de progressiv rock? Spelar de folkmusik? Spelar de – som Grammyjuryn vid ett tillfälle ansåg – heavy metal? Faktum är att de spelar lite av varje, samtidigt som de paradoxalt nog inte låter som några andra. De är ett av de mest självständiga och brittiska band man kan tänka sig – med en