51 Ne­ver Mind The Bol­locks, He­re’s The Sex Pi­stols

Sex Pi­stols

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

Trots att de ba­ra ha­de släppt en sing­el vå­ren 1977 var Sex Pi­stols den störs­ta ny­he­ten på Stor­bri­tan­ni­ens mu­sikscen. Och då var punkroc­kens mest fram­trä­dan­de fan­bä­ra­re fort­fa­ran­de tvung­na att be­vi­sa för rockfan­sen att det fanns sub­stans i punk­mu­si­ken som bac­ka­de upp hajpen. The Clash, The Dam­ned, The Jam och ett fler­tal and­ra band ha­de re­dan släppt ski­vor me­dan Sex Pi­stols höll på att gå un­der i sitt eget själv­ska­pa­de ka­os.

De ha­de just kic­kat ba­sis­ten Glen Mat­lock och när de gick in i stu­di­on i mars 1977 med er­sät­ta­ren Sid Vi­cious upp­täck­te de att han in­te kun­de spe­la si­na de­lar.

Me­dan ban­det en kort pe­ri­od låg på bo­la­get A&M re­cords (ef­ter att ha le­gat en än­nu kor­ta­re tid på EMI) fick gi­tar­ris­ten Ste­ve Jo­nes istäl­let läg­ga ba­sen och när ban­det till slut skrev kon­trakt med Vir­gin lan­da­de Ne­ver Mind The Bol­locks… i skiv­hyl­lor­na i slu­tet av ok­to­ber 1977. En in­te sär­skilt lo­van­de start, men med fa­cit i hand var det värt vän­tan.

Från ögon­blic­ket Ste­ve Jo­nes släp­per loss de mäk­ti­ga ac­kor­den i Ho­li­days In The Sun är ski­van tri­um­fa­to­risk, in­spi­re­ran­de och ex­em­pla­risk på al­la vis. Fak­tum är att den får mig att vil­ja le­va om och kas­ta bort mitt liv på nytt.

Du är sä­kert be­kant med in­ne­hål­let: det oe­mot­stånd­li­ga strids­ro­pet Anar­chy In The UK, den mag­star­ka Bo­di­es, hip­pi­e­döds­ru­nan Se­ven­teen, par­ty­pa­ja­ren God Sa­ve The Qu­een och Pret­ty Vacant, lå­ten som till och med sto­re­brö­der mot­vil­ligt gil­la­de. Ski­van kos­ta­de ba­ra en spottsty­ver, om du in­te re­dan har den är det bäst att du har ett gil­tigt skäl.

Sex Pi­stols en­da rik­ti­ga stu­di­o­al­bum var ba­ra 39 mi­nu­ter långt och in­klu­de­ra­de fy­ra re­dan släpp­ta sing­lar. Trots att ban­det ba­ra höll ihop i tre må­na­der ef­ter skiv­släp­pet är Ne­ver Mind The Bol­locks … en av rock­histo­ri­ens mest be­ty­del­se­ful­la och kon­tro­ver­si­el­la ski­vor nå­gon­sin. John­ny Rot­tens skrä­ni­ga sång och pro­vo­ce­ran­de tex­ter mot en vägg av vas­sa gi­tar­rer ut­gör en spärr­eld av ång­est och ils­ka. Många and­ra klas­sis­ka punk­ski­vor le­ver vi­da­re av no­stal­gis­ka skäl, men Sex Pi­stols ti­ra­der mot det brit­tis­ka sam­häl­let, hyck­le­ri­et och den in­tel­lek­tu­el­la dva­lan fram­kal­lar fort­fa­ran­de gås­hud.

Pro­blems, Li­ar, Bo­di­es och EMI var som ljud­ba­se­ra­de snuf­fil­mer, en djup­dyk­ning i det ti­di­ga­re out­tal­ba­ra. ”Mi­na ord är mi­na ku­lor”, sa John­ny Rot­ten, el­ler John Ly­don som han egent­li­gen he­ter, 2008. ”De be­tyd­de en hel del för min ge­ne­ra­tion.”

När 1978 när­ma­de sig mor­ra­de han: ”Har du nå­gon­sin fått en käns­la av att du är lu­rad?” och Sex Pi­stols la­de ner. Med flag­gan i topp.

Ljud­mäs­sigt ha­de Sex Pi­stols med sin de­but åter­fört rock’n’rol­len till si­na ur­sprung­li­ga be­stånds­de­lar. Det sam­ma gäll­de kon­vo­lu­tet. ”Gre­jen med Ne­ver Mind The Bol­locks … var att den var tvung­en att bli ful”, min­des den nu­me­ra av­lid­ne ma­na­gern Mal­colm Mc­cla­ren. ”Vi tog fram det fu­las­te om­slag vi kun­de upp­bringa. Jag vil­le gö­ra det fu­la vac­kert.”

”Jag vet in­te om Mal­colm nå­gon­sin läs­te

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.