40 Hys­te­ria

Def Lep­pard

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

Men ing­en kan be­rät­ta hur det ska gå till. Trum­mi­sen Rick Al­len vak­na­de upp ef­ter en natt av fes­tan­de och sa: ”Det här är hy­ste­riskt!” Och, boom, de var på rätt spår …

”Vi var skra­ja”, minns sång­a­ren Joe El­li­ott. ”Vi ha­de ab­so­lut inga idéer. Vi ha­de in­sett att vi in­te kun­de skri­va mu­sik un­der på­gåen­de tur­né, då har man al­la kon­ser­ter, in­ter­vju­er och fram­trä­dan­den att tän­ka på. Om man lyc­ka­des få ner en idé var man stolt över det istäl­let för att frå­ga sig om det var en bra idé. Vi ha­de dess­utom gil­lat Py­ro­ma­nia så myc­ket och vi ha­de levt med den i två år. Vi ha­de ing­et att gå vi­da­re med.”

Med ett band som Def Lep­pard är myc­ket av ma­ski­ne­ri­et re­dan på plats. De vet hur man skri­ver en låt, de vet hur man pre­sen­te­rar dra­ma och kon­tras­ter, de vet hur man fin­sli­par tex­ter­na så att publi­ken får det de vill. Men krux­et den här gång­en var att allt mås­te bli helt per­fekt.

Tack och lov ha­de de Ro­bert John ”Mutt” Lange om­bord, pro­du­cen­ten som ha­de fått dem att pre­ste­ra på ban­dets två ti­di­ga­re ski­vor High’n’dry och Py­ro­ma­nia. Lange fun­ge­ra­de som en sjät­te med­lem och var en del av or­ga­ni­sa­tio­nen, tilli­ka med­kom­po­si­tör på lå­tar­na. ”Många band släp­per in­te in pro­du­cen­ten”, kom­men­te­ra­de han. ”Def Lep­pard släpp­te in mig ut­an för­be­håll.”

Ani­mal var den förs­ta sing­eln ( Wo­men i USA), vil­ken gav ban­det de­ras förs­ta hit i Stor­bri­tan­ni­en – ett ex­tremt po­si­tivt tec­ken.

Un­der de föl­jan­de må­na­der­na släpp­tes yt­ter­li­ga­re fem lå­tar som sing­lar me­dan ban­det gav sig ut på tur­né. De upp­träd­de på en cir­kel­rund scen i mit­ten, vil­ket gjor­de att de var tvung­na att trans­por­te­ras från om­kläd­nings­rum­men till sce­nen ge­nom publi­ken i tvätt­vag­nar.

Änt­li­gen log lyc­kan mot Def Lep­pard. För­sälj­nings­siff­ror­na sak­ta­de dock in och lan­da­de på om­kring fem mil­jo­ner (vil­ket skul­le ha va­rit en stor fram­gång för vil­ket an­nat band som helst). Men då bör­ja­de dan­sö­ser­na på strip­klub­bar­na att an­vän­da Pour So­me Su­gar On Me som bak­grunds­mu­sik, or­det spreds vil­ket led­de till att ra­di­osta­tio­ner­na i USA bör­ja­de spe­la lå­ten in­ten­sivt. Plöts­ligt sål­de ski­van ti­o­tu­sen­tals ex­em­plar var­je dag. I slutän­den ha­de den sålt 16 mil­jo­ner.

Om det finns nå­gon låt som sum­me­rar Def Lep­pards fi­lo­so­fi mås­te det va­ra Pour So­me Su­gar On Me. Den är en­kel, den fast­nar i hu­vu­det, den är in­flu­e­rad från fle­ra oli­ka håll och tex­ten är un­der­fun­dig och un­der­hål­lan­de. Den är i sam­ma an­da som I Lo­ve Rock’n’roll, men med ex­tra allt – fint ar­ran­ge­ra­de gi­tar­rer, sto­ra kör­pa­ket och en stark me­lo­di.

El­li­ott sum­me­ra­de bå­de hem­lig­he­ten bakom att ska­pa en klas­sisk ski­va och vad det kan le­da till när han sa: ”Vi blev kom­mer­si­el­la ut­an att gö­ra av­kall på oss själ­va. Vi ha­de för av­sikt att bli värl­dens störs­ta band. Och för en kort stund var vi det.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.