Ut­gi­ven 1972 pro­du­cent Jim­my Mil­ler

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

När det be­gav sig fick den här dub­bellp:n mer ris än ros, men den har med ti­den om­vär­de­rats och an­ses av många va­ra en Rol­ling Sto­nes bäs­ta ski­vor. Det­ta trots (el­ler kanske tack va­re) att den in­ne­hål­ler gans­ka få Sto­nes-fa­vo­ri­ter. Ibland är den mörk, dun­kel och dys­ter, ibland är den pigg och roc­kig – en­dast upp­re­pad lyss­ning av­slö­jar ski­vans al­la de­tal­jer.

De förs­ta re­cen­sio­ner­na var för­sik­ti­ga som bäst. ”Ex­i­le är in­te li­ka ome­del­bart fängs­lan­de som grup­pens för­ra al­bum, Sticky Fing­ers”, skrev Sounds i maj 1972. Men med ti­den har den­na ly­san­de, bre­da dub­bel-lp bör­jat be­trak­tas som en av ti­der­nas bäs­ta rock­ski­vor.

Ex­i­le On Main St. är det mest av­spän­da, fun­ki­ga och sou­li­ga al­bum som Sto­nes nå­gon­sin har gjort. Och Keith Ri­chards allt dju­pa­re he­ro­in­miss­bruk ger ski­van ett de­ka­dent skim­mer, vil­ket il­lu­stre­ras av den lo­ja Tum­bling Dice som blev en hit­sing­el.

”Den kal­la­des Ex­i­le ef­tersom vi i prin­cip kic­ka­des ut från Eng­land”, be­rät­ta­de Ri­chards för

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.