36 Nevermind

Nirvana

Nevermind är mer än bara en storsäljande skiva, det finns trots allt de som har sålt betydligt bättre. Den är mer än bara en samling ikoniska låtar. Med albumets 12 låtar definierade Nirvana en generation och kom på 90-talet så nära som det är möjligt en revolution av rocken. Dessutom verkade det komma från ingenstans. Seattletrions (sångaren och gitarristen Kurt Cobain, basisten Krist Novoselic och den nye trumslagaren Dave Grohl som ersatte Chad Channing) tidigare alster – garagerock kombinerat med punkattityd – hade varit imponerande. Men med Nevermind höjde de verkligen ribban.

Det som gjorde Nevermind till den förmodligen viktigaste skivan under 90-talet var låtarna. De var kompromisslösa. Kurt Cobain skrev om sig själv, men samtidigt om oss alla. Hans ”hemlighet” låg i att han talade direkt till sig själv. Precis som Axl Rose hade gjort på Guns N’ Roses Appetite For Destruction fyra år tidigare ansträngde sig inte Cobain för att nå ut till massorna, utan drog dem istället in i sin värld. Här fanns hans ångest, hans tvivel, hans frustration och hans ilska som vem som helst kunde ta del av.

Smells Like Teen Spirit är inte bara en hyllning till Generation X, den ger också uttryck för självförakt och osäkerhet. Låten definierar en ung generation för över tjugofem år sedan och är fortfarande näst intill perfekt. Man kanske kan påstå att man inte är särskilt förtjust i Neverminds öppningsspår, men när Smells Like Teen Spirit kickar igång och man inte har hört den på ett tag … man får gåshud. Garanterat.

Novoselic sa vid ett tillfälle att In Bloom ”ursprungligen lät som Bad Brains, sen gjorde Kurt om den till en poplåt.” Den skulle lika gärna kunna låta som Bad Brains, men det faktum att Cobain motsatte sig hardcoreinriktningen och utvecklade de vackra sångstämmorna med Grohl är talande.

Come As You Are är Cobains The Beatles-ögonblick. Så bra är den. Den här låten är mer än Nirvana (och Killing Joke vars låt Eighties tjänade som inspiration till huvudriffet), den tänjer på rockmusikens gränser och skapar ett eget popmusikfack. Choruspedalen ger gitarren en undervattenseffekt som bara gör låten ännu mer tilltalande och vittnar om Nirvanas förmåga att göra det originella lättillgängligt när de känner för det. Den är laidback, men Grohls trumspel signalerar något annat. Låten har allt man vill ha från Nirvana. Come As You Are är Neverminds segervarv och förmodligen den ultimata Nirvanalåten.

Nevermind handlar emellertid inte bara om taggtrådsgitarrer och fantastiska melodier. Something In The Way spelades ursprungligen in av Cobain på hans gamla slitna akustiska gitarr. Grohl och Novoselic spelade in sina delar i efterhand. Den enkla, hjärtskärande refrängen är ett lysande exempel på Cobains sinne för pophooken. En rörande cello ger låten en sorgsen känsla. Det imroviserade dolda bonusspåret på slutet av skivan, Endless Nameless, skiljer sig på alla punkter från resten av Nevermind och påminner mer om en skränig, Melvins-lik attack på sinnena. Det är okej med oss.

Polly, ytterligare en akustisk låt, ger lyssnaren