30 Me­tal­li­ca (även kal­lad The Black Al­bum)

Me­tal­li­ca

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

Med över 20 mil­jo­ner sål­da ex­em­plar run­tom i värl­den är Me­tal­li­cas själv­be­tit­la­de fem­te ski­va – mer känd som ”The Black Al­bum” (en pas­san­de re­fe­rens till The Be­at­les ski­va ”The White Al­bum”) – en av de mest sål­da me­tal­ski­vor­na nå­gon­sin. San Fran­ci­sco-kvar­tet­ten ha­de sålt en mil­jon ski­vor med Mas­ter Of Pup­pets från 1986 ut­an att lan­se­ra var­ken sing­el el­ler mu­sik­vi­deo, men fem år se­na­re var de­ras ut­ta­la­de mål att bli mainstream el­ler som trum­mi­sen Lars Ul­rich ut­tryck­te det ”tryc­ka ner Me­tal­li­ca i hal­sen på varen­da jä­vel i he­la jäv­la värl­den.”

Den ti­di­ga­re ski­van … And Justice For All led av då­lig pro­duk­tion och blev en be­svi­kel­se. Om Me­tal­li­ca skul­le bli en stor­säl­jan­de akt glo­balt – Lars ha­de bå­de Guns N’ Ro­ses och Def Lep­pard i sik­te – var de tvung­na att skär­pa sig. Nu.

”Det var fort­fa­ran­de ba­ra tio ra­di­osta­tio­ner i USA som spe­la­de dem”, sa ma­na­gern Cliff Bernste­in för att il­lu­stre­ra lä­get. För en am­bi­tiös man som Lars Ul­rich var det in­te nog.

Un­der den för­ra 240 kon­ser­ter långa tur­nén ha­de grup­pen sam­man­ställt vad de kal­la­de riff­ban­det, ett kas­sett­band med en rad riff som Ja­mes Het­fi­eld, Kirk Ham­mett och (den re­la­ti­ve ny­kom­ling­en) Ja­son News­ted kom på. In­ne­hål­let skul­le ut­gö­ra grun­den till Me­tal­li­cas näs­ta stu­di­o­al­bum. Det förs­ta rif­fet på riff­ban­det var ett som Kirk Ham­mett ha­de jam­mat fram. Det var em­bry­ot till vad som skul­le bli ban­dets mest kän­da låt, En­ter Sand­man.

Pro­du­cen­ten Bob Rock tog sitt ar­be­te på all­var. Han ha­de ska­pat sto­ra ski­vor åt The Cult ( So­nic Temp­le) och Möt­ley Crüe ( Dr Fe­el­good) och hans spe­ci­a­li­tet var lät­till­gäng­lig pop-rock som lät top­pen när den ström­ma­de ur bil­ra­di­on. Pro­du­cen­ten in­led­de med nio må­na­der av trä­nings­lä­ger och de­mo­in­spel­ning­ar. Lars tog trum­lek­tio­ner och Ham­mett blev coachad av gi­tarr­le­gen­den Joe Sat­ri­a­ni. ”Med fa­cit i hand – de nio må­na­der vi äg­na­de i det där rum­met var ett rent hel­ve­te”, sa Lars se­na­re.

Men det var värt det med tan­ke på slut­re­sul­tet. ”Al­la 12 lå­tar är vå­ra”, sa trum­mi­sen. ”De skrevs in­nan vi på­bör­ja­de pre-pro­duk­tions­es­sio­ner­na, men Bob gjor­de en stor in­sats med att hjäl­pa oss byg­ga upp soun­det. Al­la kom med idéer. För­ra gång­en var det mer: ’Det här är mitt trumsound, dra åt hel­ve­te!’ Bobs styr­ka var att han fick oss att le­ve­re­ra, sär­skilt när det gäll­de sång­en.”

Het­fi­eld väx­te med upp­gif­ten, sär­skilt i lå­tar som Whe­re­ver I May Ro­am som hand­lar om ban­dets sam­man­håll­ning ute på vägar­na, och The God That Fai­led som är en ovan­ligt per­son­lig låt om hans barn­dom. Ljud­land­ska­pet som ban­det och Rock ska­pa­de var fyl­ligt och brett sam­ti­digt som det ha­de den en­kel­het som de ha­de strä­vat ef­ter.

Det med­för­de en rad pro­blem. När Kirk Ham­mett hör­de Not­hing El­se Mat­ters för förs­ta gång­en tänk­te han: ”Har Ja­mes skri­vit en jäv­la kär­lekslåt till sin flick­vän? Det är ba­ra kons­tigt.” En för­svar­lig an­del av Me­tal­li­cas fans kän­de på sam­ma sätt. Den här öp­pen­hjärt­li­ga, öm­sin­ta bal­la­den är Me­tal­li­cas mest kom­mer­si­el­la låt nå­gon­sin, vil­ket in­ne­bar att de som an­såg sig va­ra äk­ta Me­tal­li­cafans ha­ta­de den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.