15 A Night At The Opera

Queen

Argumenten haglar fortfarande. ”Queen var ett singelband!” anser somliga. ”Som The Kinks, The Who och ELO! Det betyder inte att de var dåliga – inte alls! Men Greatest Hits I & II är deras bästa skivor …”

Lyssna inte på dem. Queen var perfektionister. Visst bemästrade de singelformatet. De är det enda bandet där alla medlemmar har skrivit en singel som har blivit listetta. Basisten John Deacon skrev Another One Bites The Dust, trummisen Roger Taylor skrev Radio Ga Ga, gitarristen Brian May skrev We Will Rock You och frontmannen Freddie Mercury skrev den mest kända låten på A Night At The Opera – och kanske den mest kända låten någonsin – Bohemian Rhapsody.

Bohemian Rhapsody är möjligen överexponerad och har inte alltid tagits på allvar ( Wayne’s World …), men dess glans är intakt. Över 40 år senare utgör den fortfarande en utmanande blandning av hårdrock, musikalballad och opera. Den är höjdpunkten på A Night At The Opera och en hyllning till Queens kollektiva fantasi och musikaliska mod.

”Att jobba med Queen går inte att förklara i vanliga termer”, förklarade en gång skivans producent Roy Thomas Baker. ”Queen jobbar inte som en normal grupp. De utnyttjar varandras talanger till fullo. Operasektionen i Bohemian Rhapsody tog till exempel totalt sex eller sju dagar att spela in. Den spelades in på flera spår och det är så många stämmor att det tog ett tag att reda ut. Det är samma sak med Brian Mays gitarrstämmor.

”Många av bandets idéer är revolutionerande”, fortsätter han. ”De är ett band som har en relativt tung rytmsektion, de är musikaliskt mångsidiga och de sjunger mycket bra. Situationen med Queen är unik.”

Redan med föregående års Sheer Heart Attack hade de hittat formen när det gällde låtskrivandet, men A Night At The Opera var skivan som gjorde att publiken fick upp ögonen för dem. Mycket tack vare Bohemian Rhapsody. Bandet blev varnade – av bland andra vännen och DJ:N Kenny Everett – att sex minuter är för långt för radio. Det slutade med att Everett spelade den 14 gånger i sitt radioprogram samma helg som skivan släpptes. En amerikansk DJ gjorde detsamma och plötsligt kände sig skivbolaget nödgade att släppa låten som de hade trott var ett kommersiellt självmord.

Julen 1975 hamnade den i topp på singellistan, stannade där i nio veckor och blev Storbritanniens genom tiderna tredje bästsäljande singel (efter Candle In The Wind 1997 och Do They Know It’s Christmas?, men de räknas inte riktigt).

En låt gör dock ingen skiva – A Night At The Opera bjuder på betydligt mer än Bohemian Rhapsody. Där finns John Deacons You’re My Best Friend, en fulländad poplåt som låter som om T. Rex skulle möta Beach Boys. Det var Deacons första hitsingel och den nådde topp tio i Storbritannien. Hans bandkollegor var emellertid inte så förtjusta i den. Taylor tyckte att texten (dedikerad till Deacons fru Veronica) var för mesig och Mercury vägrade att spela elpianot vilket gjorde att Deacon fick spela det istället. Men vad visste väl de?

Freddie skrev Love Of My Life, en romantisk ballad (som sägs vara tillägnad Mercurys dåvarande flickvän Mary Austin) som blev en låt som publiken sjöng med i under konserter på det sena 70-talet. Roger Taylor bidrog också med en kärlekslåt – den handlade dock om hans bil. I’m In Love With My Car var Bohemian Rhapsodys B-sida och Taylor ut i fingerspetsarna. Med sitt blonda, flickaktiga hår och sin tendens att skriva självförhärligande, grabbiga rocklåtar (se även Tenement Funster) fångar I’m In Love With My Car essensen av Queens fräckhet och grandiosa självbild. Plus att en låt som rimmar ”forget her” med ”carburettor” inte kan vara allt för tokig …

Så skivan innehåller kärlekssånger, den är charmig och fräck – men även bitter. Freddie Mercury kunde vara en elak jävel, vilket öppningsspåret Death On Two Legs vittnar om. Textrader som ”You suck my blood like a leech” riktades mot Queens före detta co-manager Norman Sheffield och var så stötande att den numera bortgångne Sheffield hotade Queen med en stämning. Det här är Queen när de är som bäst – från det skräckfilmsinfluerade introt till Mays skoningslösa gitarrsolo och Mercurys lidande ”You’re tearing me a-p-a-r-t”.

Nu har vi kommit så här långt utan att knappt nämna Brian May. Hans låt ’ 39 – som han vid ett tillfälle beskrev som en ”science fiction-skiffle” – har en sångvänlig lägereldsmelodi och en enkel charm som gör den till hans bästa låt på skivan. Inte för att han låg på latsidan. De flesta gitarrister skulle gladeligen ha lagt upp fötterna efter att ha kommit på alla olika riff, solon och licks på Rhapsody. May är i toppform och etablerar här den fantastiska, melodiska stil som har blivit hans varumärke.

”Vi är väldigt annorlunda”, berättade Mercury för Harry Doherty på Melody Maker vid tiden. ”Vi gör saker i en stil som skiljer sig mycket från alla andra. Vi har bokstavligt talat högvis med låtar som valdes bort för den här skivan. Om folk inte gillar de låtar vi gör för tillfället så bryr vi oss inte ett skit om det.

utgiven 1975 producent Roy Thomas Baker