Star Trek
För att hedra den store Leonard Nimoy – originalet och den bäste Spock i Star Trek – reser vi tillbaka till 1996 och den här intervjun.
Det var en gång en man som tog på sig ett par öron och blev en legend. Som mr Spock i Star Trek, den vulcanske försteofficeren på rymdskeppet Enterprise, blev Leonard Nimoy föremål för både kontroverser och begär. Han blev också ett av de mest kända ansiktena på planeten. På 70-talet verkade det emellertid länge som om skådespelaren var fast besluten att distansera sig själv från rollkaraktären. När hans andra självbiografi gavs ut 1996 med titeln I Am Spock (en uppföljare till boken I Am Not Spock från 1975) såg det ut som om mannen till slut hade försonats med vulcanern.
För att hedra den stora mannens bortgång i en ålder av 83 ser vi tillbaka på en intervju som första gången publicerades i fjärde utgåvan av SFX. Intervjuaren hade tur nog att dela en åktur i en Rolls-royce med honom som del av en omfattande promotionturné. Nimoy var sliten men i fin form och beredd på att klara ut missförstånd om hans första bok.
”Jag försökte inte att vända Spock ryggen”, sa han. ”Titeln var tänkt lite som ett skämt, men de flesta läste inte förbi titeln utan gjorde bara antaganden.” Dags att få ord på saker och ting … Så, är du Spock eller är du inte Spock? Det är jag, det är jag.
Snackar du med Spock i ditt huvud, som du säger i boken att du gör?
Ja, det gör jag. På riktigt. När var senaste gången du pratade med honom? Vad sa han?
I morse. Jag får faktiskt inte lov att säga vad han sa. Han har bett mig om att sluta med det. Han börjar att bli upprörd över att jag citerar honom inför hela världen. Han sa: ”Vi kan fortsätta att ha dessa samtal, men var snäll och skriv inte om dem mer.” Så jag sa okej.
Så när vi publicerar detta kommer det att vara de allra sista visdomsorden från Spock som publiceras?
Haha. En exklusiv intervju. Nej, troligtvis inte. Jag gör väldigt många intervjuer …
Tryckte du till hans ego med din första bok, I Am Not Spock? Är detta ett sätt att säga förlåt? På ett sätt. Eller, nej. Eftersom, som jag förklarar i den här boken, den första boken var feltolkad. Den handlade aldrig om att förneka Spock. Han var och kommer alltid att vara en viktig del av mitt liv. Men mycket har skett med Spock sedan 1975 och jag har varit tvungen att omvärdera mitt förhållande till honom.
Men när du avslog erbjudandet att vara med i den föreslagna Star Trek: Phase II tv-serien och enligt uppgift bad om att Spock skulle dödas i Star Trek II, föreföll det som om du i själva verket inte alls gillade att spela karaktären …
Jag bad verkligen aldrig om att bli dödad i Star Trek II. Jag tillfrågades om hur jag kände kring om det skulle ske och slutligen bad jag om att ändra manuset eftersom den ursprungliga dödsscenen inte var heroisk nog för mig. Det hände för snabbt och det hade inte någon poäng. Vi arbetade mycket med manuset för att göra dödsscenen verklig. Du måste också komma ihåg att många var övertygade då om att det skulle bli den sista av filmerna.
”Jag bad aldrig om att bli dödad i Star Trek II .”
Vilken period med Spock är du mest nöjd med? Vi var väl på topp runt mitten av första säsongen i den ursprungliga tv-serien och genom andra säsongen. Tredje säsongen var mycket svag generellt sett, men den var särskilt otursam för Spock. Och han var som bäst i tredje och fjärde filmen också.
Det är de filmerna du regisserat …
Jag är säker på att det har något med saken att göra.
Den Spock som kom tillbaka i IV var annorlunda …
Ja, i Star Trek IV var han distanserad. Han letade efter sig själv och fick då tillbaka en känsla av att vara annorlunda. Men i slutet när han säger till sin far: ”Säg till mamma att jag har det bra”, så visste han var han var, han visste vart han var på väg.
Hur mycket av ditt liv upptas av Star Trek? Mycket. Tidvis i alla fall. Det har funnits perioder då Spock och Star Trek har varit dominerande och andra där de har funnits i bakgrunden, men de har alltid funnits där.
Är det något du inte skulle göra med tanke på dina fans?
Mycket. Jag har ofta blivit tillfrågad om att dyka upp som Spock utanför Star Trek och det har jag undvikit. Jag tror Spock existerar innanför filmens eller seriernas värld och att han endast fungerar innanför den kontexten. Han är inte någon du kan leka med och sätta på en häst i en parad eller så. Jag provade en gång – väldigt tidigt – och jag sa att det kommer jag aldrig mer att göra. Det var ovärdigt.
Bekymrar det dig att folk om 200 år kommer att minnas dig som Spock och inte för några andra roller?
Nej, inte direkt. Att bli ihågkommen räcker. Något annat behövs inte för mig.
Vad hoppas du att de kommer ihåg om Spock? Att han var intressant. Fascinerande. Värdefull. Annorlunda. Uppfriskande. Snygg. Haha!
”Jag har ofta blivit tillfrågad om att dyka upp som Spock utanför Star Trek och det har jag undvikit. Spock existerar i filmernas och seriernas värld.”
Du ska försöka att göra detta rätt. Tröjorna – allt handlade om tröjorna …
Du skrattar, men det var du som blev seriens sexsymbol framför Kirk, vilket otvivelaktigt måste ha varit planen från början …
Det var bisarrt och förvånande – för mig i alla fall.
Du måste vara Spock tacksam som hjälpte dig att få jobbet som filmregissör.
Absolut, men jag kände att jag var redo för jobbet. Min största oro var hur de andra i besättningen skulle reagera, men jag hade inte behövt bekymra mig. Det verkar som om alla de fasta Trek-karaktärerna fick mer att göra i dina filmer …
Ja, det är det jag har kallat Mission: Impossibleteorin – varje karaktär ska uppfylla sin roll i historien.
Även om George Takei fortfarande säger att han missade sin nyckelscen i Star Trek IV … Haha! George har använt mycket tid och energi på att säga att han fråntogs den scenen. Det var tänkt att han skulle möta ett litet barn i nutidens Chicago och barnet visar sig vara hans förfader. Dessvärre var inte barnet så medgörligt den dagen. Jag tycker synd om George, men det var inget vi kunde göra.
Det framkommer i I am Spock att du kom bra överens med Nick Meyer som var med och skrev Star Trek IV och som regisserade
Trek II och VI.
Ja och nej. Nick är en väldigt intressant, kreativ och energisk kille, och han jobbar hårt. Vi kom ganska bra överens när vi gjorde Star Trek II som han regisserade. Han gjorde en mycket bra omskrivning av manuset och han gav oss härligt material för Star Trek IV. Och han utvecklade några idéer för Star Trek VI där jag var producent och där jag personligen bad om honom som regissör. Men vi var inte överens om manuset. Jag var inte helt tillfreds med det. Det hade sina styrkor, men jag kände att vi kunde ha lagt till ett annat element och det var vi inte överens om. Det är den delen där Mccoy och Kirk fångas innanför Klingonimperiet för att de är åtalade för mord.
Det var uteslutande tänkt som ett äventyr, som var helt okej, men jag sa: ”Vi kan väl avslöja något om klingonerna som aldrig visats tidigare.” Vi kunde ha hittat på en otrolig hemlighet – något som var ett riktigt ”Wow!”-ögonblick som publiken skulle ha pratat om efteråt: ”Såg du den hemliga Klingonkammaren?” eller liknande. Men Nick kunde aldrig förstå det där.
”Vi kan väl avslöja något om klingonerna som aldrig visats tidigare – ett riktigt ’Wow!’ögonblick.”
Han är kanske en bra regissör men inte helt insatt i Star Trek-mytologin …
Jag gissar att det var något sådant. Men det var några aspekter kring Star Trek som han verkligen fångade. Han fixade bara inte att ta steget in i mysteriet – den mystiska, kulturella sidan av saker.
I Am Spock innehåller inte så mycket prat bakom ryggen eller kritik av Shatner …
Allt jag kan säga är att, ja, Bill och jag har våra duster. Men jag är också skyldig honom mycket. Jag skulle aldrig ha kunnat utveckla Spock så som jag har gjort utan hans unika porträttering av Kirk.
Men tar den in sportkanalen?