Babylon 5
Denna rymdopera fängslade miljoner sci-fi-fans på 90-talet. Varför?
Den skulle vara rymdoperan över alla rymdoperor. Den jämfördes ofta med (eller ställdes mot) Deep Space Nine – ganska orättvist eftersom det var två helt olika serier. Babylon 5 var en frisk fläkt. Serien berättade en historia som var så medryckande att det var svårt att förklara precis hur förbluffande allt var, men vi ska göra så gott vi kan. Häng med när vi besöker Babylon 5 – vårt sista, bästa hopp för fred …
DEN VÅGADE VARA SCI-FI FULLT UT
1 På tidigt 90-tal fanns det en serie som var kung – Star Trek: The Next Generation. Inte för att vi klagar – det var en härlig serie och den banade väg för den glimrande Deep Space Nine. Men en del science fiction-fans önskade sig kanske en aning mer äventyr, något nytt och färgstarkt utan några spärrar för tittare som inte var vana vid sci-fi och med tillräckligt mod för att bygga ett universum som inte bara var ett gäng på ett rymdskepp som möter rymdvarelser med konstiga pannor. Och därför var mötet med Babylon 5 som att äta kladdkaka till frukost efter år av gröt.
CENTAURI-HÅR
2 Det här var inte bara en frisyr. Det var också J. Michael Straczynski och alla involverade i serien som pekade finger åt kritikerna världen över. ”Ja, vi är science fiction!” sa de. ”Bara se på den här frisyren – se på den! Kan ni hantera detta?!”
STATIONENS STORLEK
3 För att parafrasera den kära gamla Liftarens guide: Babylon 5 är stor. Väldigt stor. Du kan inte ana hur enormt, fantastiskt, vanvettigt stor den är. Alltså, du tror kanske att det är långt att gå ned till apoteket, men det är bara småpotatis jämfört med Babylon 5. Det var en rymdstation så stor att en rollkaraktär kunde ta en promenad och gå vilse i den. En hel våning var gömd i åratal utan att någon märkte det. All eloge till serieskaparna som tack vare en handfull rekvisita och lite CGI klarade att förmedla hur stor Babylon 5 faktiskt var.
PROFETIOR
4 Bara för att en serie är science fiction betyder inte det att den måste hålla sig till benhårda sci-fi-koncept eller kasta ut andlighet och magi genom fönstret. Serien drog nytta av allt från psykiska krafter till profetior på ett mästerligt sätt. Londo, till exempel, visste genom hela serien att G’kar var mannen som skulle döda honom och vetskapen om detta formade förståeligt nog hans hat för den stackars Narnambassadören. Att se varje enkel profetia utvecklas vecka efter vecka var jätteroligt, även om vissa av oss verkligen slet ut de små hjärncellerna på att försöka förutse handlingen utan större framgång.
“BABYLON SQUARED”
5 Vi kunde självklart ha fyllt dessa sidor bara med exempel på fantastiska episoder men med tanke på det mod serieskaparna visade med ”Babylon Squared” kan vi inte förneka att det är en av de bästa. Efter att ha avslöjat att Babylon 4 försvann utan ett spår innan Babylon 5 byggdes, fick vi i episoden se att rymdstationen dök upp igen från ingenstans innan våra hjältar gick ombord för att lista ut var i all världen den hade varit. Vi fick inte många svar men att få se en mystiskt åldrad Sinclair flyta genom stationen och bli kallad ”Den Ende” frestade vår aptit för vad som skulle komma härnäst.
SHERIDAN OCH DELENN
6 Inte för att bli fåniga här, men … ja, vi kommer att bli fåniga. Romansen mellan Sheridan och Delenn hanterades otroligt snyggt från dag ett och arbetade sig upp till ett hjärtevärmande avslut. Det blev förälskade långsamt och övertygande med en känslighet som överskuggade det faktum att de var olika arter. Även när Sheridans fru kom tillbaka och förstörde lite av idyllen hanterade serien hela premissen med stil och försvagade aldrig någon av rollkaraktärerna. För att summera: Sheridan + Delenn = sant, okej?
”Serien drog nytta av allt från psykiska krafter till profetior på ett mästerligt sätt.”
LENNIER
7 Efter att ha ackumulerat nördpoäng från Twilight Zone var Bill Mumy redan en säker vinnare i rollen som Lennier, den vänliga assistenten till ambassadör Delenn. Med sin sympatiska natur såg han till att Lennier blev en trevlig och pålitlig del av besättningen på Bablylon 5 – även om han tog ett par moraliskt tveksamma beslut och krossade vårt hjärta i samma veva. Det faktum att han var hemligt förälskad i Delenn gjorde honom också till en ganska tragisk figur.
SHADOWS SKEPP
8 Alla skepp i Babylon 5 var briljanta och många såg ut att vara fysiska manifestationer av de rymdvarelser som använde dem. Men det finns ingenting som överträffar onda rymdvarelser med skepp som ser ut som spindlar – stora, svarta, taggiga spindlar som flyger genom rymden och dödar oskyldiga. De dog till och med som spindlar med benen ihopkryllade som en död spindelaktig boll! Det är som om våra största rädslor byggde egna skepp och flög ut i rymden. Vad blir nästa grej? Ormskepp?
FÖRHÅLLANDET MELLAN G’KAR OCH LONDO
9 Gissa om dessa två hatade varandra. Londo Mollari kom från en ras som hade misshandlat G’kars folk och gjort dem till slavar, vilket självklart fick G’kar att hata varenda liten hårspets på det annars skalliga huvudet. Vartefter serien fortsatte fick Londo mer makt medan G’kar förlorade allt och konflikten eskalerade. De kämpade, de torterade, de gjorde varandra galna, och ändå … På ett eller annat sätt blev förhållandet mellan Londo och G’kar en slags ansträngd vänskap om man med ”vänskap” menar att de önskade varandras huvud på en påle. Det var en kamp mellan två sinnen som blev bättre av det faktum att både Peter Jurasik och Andreas Katsulas var fantastiska skådespelare som gjorde sina livs rollprestationer. Så vem brydde sig att Londo hade en galen frisyr och G’kar ett ansikte som ett bältdjurs. De var brickor i en stor Shakespearetragedi som råkade befinna sig i världsrymden.
”NOW GET THE HELL OUT OF OUR GALAXY!”
10 (”Försvinn från vår galax! Nu!”) John Sheridan yttrade denna odödliga replik till de onda Shadows och Vorlons i ”Into The Fire” i säsong fyra, något som ledde till en glädje hos fansen som saknar motstycke.
PSI CORPS
11 Som om det inte räckte med vad som redan försiggick på Babylon 5 fanns det en hemlig del av regeringen på Jorden som samlat ihop alla med psykiska krafter och sett till att de blev väluppfostrade och hjärntvättade soldater. Detta förtryckande beteende fick naturligtvis blodiga konsekvenser. Det bästa av allt: vi fick möta Psi-cop Bester, skickligt spelad av Walter Koenig som besökte stationen flera gånger med onda avsikter.
KRIG! VAD ÄR DET BRA FÖR?
12Seriens öppningssekvens tillkännagav att stationen kunde vara det ”sista, bästa hoppet för fred”, men efterhand som serien fortgick dök det upp krig överallt. Men det blev bra tv av det: Shadows gillade att utplåna folkslag; Centauri förstörde G’kars hemmaplanet; på Jorden utbröt inbördeskrig … Milda makter, vilket drama! Episkt är bara förnamnet.
FEMÅRSPLANEN
13 Mycket har sagts om J. Michael Straczynskis ursprungliga plan om att berätta historien om Babylon 5 under fem säsonger som en stor roman. I dessa dagar är långa intriger vardagsmat (även om många serier fortfarande begränsar sig till en per säsong), men detta var långt ifrån vanligt på tidigt 90-tal – även episoder i två delar ansågs som radikalt på den tiden. Visst, hotet att bli borttagen flyttade fram femårsplanen och det slutade med final i fjärde säsongen, något som gjorde att sista säsongen inte hade något stort att sträcka sig efter, men det spelade inte så stor roll. Det var fortfarande fantastiskt att se en sci-fi-serie belöna tittarlojalitet med små guldklimpar från händelser som det hintats om flera år i förväg.
SUSAN IVANOVA
14 Battlestar Galacticas Katee Sackhoff kunde ha spelat Starbuck som Ivanova och vi skulle knappt ha märkt skillnaden. Men Claudia Christian gjorde det först.
”Inget överträffar onda rymdvarelser med skepp som ser ut som spindlar.”
KOSH
15 En av de mest fascinerande sidorna med de tidigare säsongerna av Babylon 5 var Kosh. Ingen visste hur en Vorlon såg ut under sin drake. Ingen visste vad de ville ha. De bara fanns där. Kosh var deras ambassadör och talade i gåtor som var så förvirrande att han lika gärna kunde ha kommunicerat via ett sudoko. Inte ens efter att han visat sig blev vi klokare. Var han en ängel? En projicering av våra innersta tankar? Oavsett vad så var det chockerande att se honom bli dödad av Shadows och vi saknade honom när han var borta.
MINBARI-KAMPSVÄRD
16 Marcus Coles 700 år gamla utdragbara kampsvärd var en så god idé att den dök upp i Det mörka hotet några år senare i händerna på Darth Maul, men denna gång i form av en ljussabel. Riktigt coolt!
MR MORD
17 Shadows högra hand, spelad av Ed Wasser, vann våra hjärtan med sitt charmerande leende trots att han var ondskans lakej. Han verkade vara en trevlig kille men så fort man gjorde ett avtal med honom var man dödsdömd. Han reste dessutom sällan ensam även om de runt omkring honom knappast märkte hans osynliga kompanjoner … bortsett från när stackars Kosh kom på att de var där. Aj då.
LONDO OCH VIR
18 Peter Jurasik gjorde sitt yttersta i rollen som Londo Mollari och gav honom så mycket charm och arrogans att det var enkelt att förstå varför Centauri gjorde honom till ambassadör. Hans trofasta assistent Vir Cotto (Stephen Furst) var Halvan till hans Helan och småsprang nervöst efter honom i ett försök att göra chefen nöjd när det egentligen bara var pengar, makt och berömmelse som kunde göra det jobbet. Karaktärsutvecklingen dessa två gick igenom i serien var häpnadsväckande och det var inte en enda sekund då det inte var underbart att titta på dem.
MYSTERIET KRING KAMPEN OM JORDEN
19 I början av serien fanns en vacker paradox som omgav de gåtfulla Minbari. Den sida vi såg av dem genom Delenn och Lennier verkade fredlig, andlig och ädel, men de var inte nådiga då de krossade oss i sin första kamp mot jordborna. Hur kunde vi tittare förena dessa två fakta? Och viktigare, efter ett brutalt och blodigt krig kapitulerade de i kampen om Jorden utan anledning – de var trots allt på väg att vinna. Varför? Mysterierna hopade sig, men det stora avslöjandet var mästerligt genomtänkt.
DEN SKAPADE TV-HISTORIA
20 J. Michael Straczynski var den första person någonsin som skrev en hel säsong av en tv-serie själv: alla 22 avsnitt av tredje säsongen. Det var en otrolig prestation och trots att tidsplanen måste ha varit omöjlig var säsongens kvalitet fullständigt oklanderlig.