Varken guld eller gröna skogar med Fridolin

MILJÖPARTIET. Gustav Fridolin sommartalade iklädd en tröja med budskapet ”Support your local planet” (Stöd din lokala planet) i hembygden Vittsjö (17/4).

I de bästa stunderna var talet en lektion i ekologi på gymnasienivå. De sämsta passagerna handlade om grön ideologi. Vilket illustrerar MP:S problem: Det går inte att basera en hel samhällsåskådning på att vilja rädda våtmarkerna.

Mest visade talet att talaren själv är överflödig i svensk politik. Fridolin har lite att göra med anförandets huvudnummer – MP:S miljöpolitik. Under de få minuter han ägnade åt sitt ministerområde, utbildning, stod vikten av egen ansträngning och föräldraansvar i fokus. Hört det förr? Man kan tro att Fridolin råkat ta ärkefienden Jan Björklunds manus. Det är bra att Fridolin – en gång flumskolans främsta försvarare – har gjort en 180 graders sväng i utbildningspolitiken. Frågan är varför han innehar Björklunds gamla ministerpost om målsättningen är att vara en blek kopia av sin företrädare?

Grön ideologi bygger på att det naturliga alltid är det rätta. Vill man rädda miljön är det ibland en kontraproduktiv inställning. Miljöpartiet är emot kärnkraft, trots att alternativet stavas kolkraft vilken påverkar klimatet betydligt mer. Ekologiskt jordbruk hyllas, även om naturliga utsläppskällor kan vara väl så miljöfarliga som utsläppen från det konventionella jordbruket. Dessutom finns ett kroniskt motstånd mot genmodifierade grödor – vilka kan designas för att ge mindre miljöpåverkan. Miljöpartiets innovationsfientlighet är en bromskloss för klimatarbetet. Men det finns områden där engagerade och pålästa miljöpartister gör nytta, som i frågor om biologisk mångfald eller våtmarker.

Det sägs att bakom varje framgångsrik man står en kvinna. Bakom Gustav Fridolin står tre. Miljöminister Karolina Skog och klimatminister Isabella Lövin är erkänt kompetenta. Förra språkröret och miljöministern Åsa Romson lade grunden till många av de bra miljöförslag MP har kommit med. Romson fick ensam axla ansvaret och avgå efter förra vårens många miljöpartistiska skandaler – trots att Fridolin var medskyldig till den uppseendeväckande uppvisningen i dåligt omdöme. Därför skaver det lite extra när Fridolin på skorrande skånska skördar frukterna av Romsons arbete.

Det fanns en tid när MP drog nytta av Fridolins kompetens som agitator. Publiken i Vittsjö hörde dock en stukad retoriker. Talet var rörigt och framfört utan glöd. Mot slutet var det nödvändigt att ta fram skämskudden. Fridolin menade att kriget i Syrien orsakas av vattenbrist. Nog kan det vara en faktor, men diktatorn al-assads förtryck och IS våldsbejakande islamism spelar väl så stor roll.

All världens ondska beror inte på miljöproblem. MP borde inrikta sig på det partiets företrädare är bra på: miljöpolitik. Fridolin har säkerligen en bra tillvaro som utbildningsminister, men vad tillför han sitt parti? Visst behöver Gustav Fridolin Miljöpartiet, men behöver Miljöpartiet Gustav Fridolin?