Åldersbedömningar behövs
ENSAMKOMMANDE. Tre månader har gått sedan Migrationsverket inledde sitt arbete med medicinsk åldersbedömning av ensamkommande flyktingbarn.
Nu hörs återigen kritiska röster vilka hävdar att bedömningen inte är rättssäker. I en intervju i Dagens Nyheter (11/6) kallar Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg de medicinska testerna för godtyckliga och Inge Axelsson, professor emeritus i medicinsk vetenskap vid Mittuniversitetet, menar i samma tidning (DN 15/6) att den metod som används av Rättsmedicinalverket är oetisk.
KRITIKERNA GÖR DET lätt för sig. Man verkar ha förträngt de bakomliggande orsaker som gör dessa prövningar viktiga. Sanningen är att situationen för ensamkommande ungdomar vars ålder ifrågasätts var betydligt mindre rättssäker tidigare.
Såväl Justitieombudsmannen som Migrationsverket har så sent som i år slagit fast att de åldersbedömningar som endast gjorts muntligen ofta är av undermålig kvalitet.
Migrationsverkets egna rapport som presenterades i mars visade att 60 procent av de intervjubaserade utredningar som kontrollerats inte varit tillräckliga trots att de legat till grund för utslag.
Beslut fattas utifrån osäkra uppgifter och handläggare utan tillräcklig kunskap eller erfarenhet sitter med hela makten att avgöra en ung människas framtid. Från en dag till en annan har unga ensamkommande fått veta att de inte längre ses som barn och att de därmed omedelbart måste lämna både familjehem och skola. Möjligheten att begära en medicinsk utredning ger i ett sådant läge den unge en god chans att bevisa sin sak.
VI ÄR I DAG i ett läge där många ensamkommande barn och unga vill komma till Sverige och bygga en framtid här. Det är vår skyldighet att erbjuda dem trygghet. Men i den skyldigheten ligger också att vi försäkrar oss om att det är just omyndiga som får den hjälp de har rätt till och att vuxna inte tar deras plats.
Flera kommuner har det senaste året larmat om att individer som av allt att döma är vuxna bor på boenden och går i skolan tillsammans med barn. Ett antal uppmärksammade fall där barn utsatts för övergrepp på Hvb-hem för ensamkommande, av gärningsmän som i efterhand bedömts vara betydligt äldre än de angett, har också uppdagats. Det är fullständigt oacceptabelt.
I DAGSLÄGET FINNS ingen hundraprocentig metod för att avgöra en människas exakta ålder. Men en välgjord muntlig utredning kombinerat med magnetkamera och röntgenbilder som granskas av dubbla uppsättningar läkare och tandläkare kan med väldigt hög sannolikhet avgöra en individs lägsta möjliga ålder. Det ger, då det finns tvivel, minsta möjliga förekomst av godtycke.
Till syvende och sist handlar det om att skydda de mest utsatta barnen i vårt samhälle. Och för att citera docenten och skolöverläkaren Josef Milerad (Läkartidningen 2/9 -16):
”Man kan inte hävda att man står för barnens rätt samtidigt som man medverkar till att resurser avsedda för den svagaste barngruppen slussas över till unga vuxna.”