Johan Dahlin tillbaka i MFF
– Ända sedan jag klev ut ur dörrarna på Swedbank Stadion har jag haft en dröm om att komma tillbaka. Fyra år senare är Johan Dahlin åter där han hör hemma – i Malmö FF.
SPORT: Efter fyra år är Trollhättemålvakten tillbaka på svensk mark, även den här gången i regerande mästarna Malmö FF.
30-åringen från Trollhättan är i färd med att tömma huset på den danska halvön Jylland, där han bott sedan början av 2015, när Ttelasporten når honom via telefon. Han konstaterar att det är ”snabba ryck”.
Gick även övergången relativt fort när ni väl fick grönt ljus?
– När det väl hände så gick det ganska snabbt, men samtidigt vet man hur det är som fotbollsspelare: ena dagen är det realistiskt, andra dagen är det inte alls möjligt. Jag har väl svävat lite i ovisshet ett tag.
Du kommer ju från Trollhättan, men det verkar som att du ändå ”kommer hem” nu när du återvänder till Malmö?
– Jo, det är som att komma hem. Jag har haft den bästa tiden i min fotbollskarriär, om inte i livet också, där och det är klart att det är väldigt speciellt och fantastiskt för familjen att kunna återvända.
Har familjen spelat en lika stor roll i beslutet som det rent fotbollsmässiga?
– Ja, alltså, att kunna slå ihop alla flugorna på en gång, det är ett plus i boken. Min son Mio har ju blivit äldre och ska börja skolan till hösten. Sedan är det klart att fotbollen är mitt jobb och det som vi försörjt oss på hittills, så det har varit viktigt. Men på senare år har familjen varit viktigare än allt annat. Malmö är ju också min familj.
Du vann två Sm-guld med MFF innan du lämnade 2013. Är det samma klubb idag?
– Fotbollen utvecklas ju hela tiden och mycket är väldigt, väldigt annorlunda jämfört när jag började spela. Samtidigt är Malmö som Malmö alltid har varit: man ska vinna titlar, spela ute i Europa och vara den största klubben i Sverige.
Apropå Europa så inleds snart MFF:S Champions League-kval. Är du redo att spela redan då?
– Kvalet börjar väl nästa vecka, men jag tror inte att jag är spelklar före den 15 juli. Dessutom är Johan (Wiland) där och har gjort det jättebra, så allt handlar om en konkurrenssituation. Det är upp till Magnus (Pehrsson, tränaren) och resten
av tränarteamet att avgöra vem som passar bäst för laget.
Hur skulle du sammanfatta dina år i Midtjylland?
– Det har varit upp och ner ju. Det började jättebra med guld och att vi kom in i gruppspelet i Europa League, men sedan stötte jag på patrull ett tag och fick lära mig att handskas med det en längre tid. Jag hade lite problem med ett knä och det var ganska segdraget. Nu sista året har det varit bättre igen, även om jag aldrig helt kommit upp i den standard som jag vet att jag kan och som jag haft lust att visa för framförallt Midtjylland och supportrarna.
– När jag var skadad så diskuterade jag och Emelie hur vi skulle göra: stanna här eller komma hem. Sedan har det funnits en massa andra orsaker som gjort att valet blivit väldigt enkelt. Men jag har också fått bra kompisar i Danmark och det är verkligen den familjeklubb som man vill vara. De tar hand om sina spelare och är väldigt hjälpsamma, så det har varit en fantastisk tid på det sättet. Synd bara att fotbollen kanske inte fick en lika bra avslutning.
Du har passerat 30-strecket, men du verkar ha hungern efter titlar kvar?
– Det är klart att så länge som jag inte kan tävla utan att vinna så är det väldigt svårt för mig att bara delta. Den dagen jag bara deltar, då är nog inte fotbollen en sport för mig längre. Allt handlar bara om att vinna – ingen kommer ihåg en tvåa eller trea. Jag tror fortfarande att jag har mina bästa år framför mig, kanske som 33-, 34eller 35-åring.
– Jag brinner för det här och är jävligt hungrig. Jag har provat på känslan att vinna innan och det känns som att man aldrig blir mätt på den, lite som med oxfilé och bearnaisesås, haha!
Var det stanna i Midtjylland eller gå till MFF som var alternativen nu? Eller fanns det ett sug efter ännu en flytt till sydligare breddgrader?
– Det har egentligen bara funnits ett alternativ för mig sedan Mio började bli äldre, men för att lyckas så var ju Malmö tvunget att vilja ha mig också. Ända sedan jag klev ut ur dörrarna på Swedbank Stadion så har jag haft en dröm om att komma tillbaka. Jag fick aldrig säga hejdå på ett bra sätt, utan det blev hastigt vilket det ofta blir inom fotbollen. Därför känns det fantastiskt skönt att komma tillbaka, och allt annat som fanns är egentligen oväsentligt nu.
Vad har du för förväntningar på den del av säsongen som återstår?
– Jag har inte hunnit bilda mig en uppfattning själv än, men jag har alltid som målsättning att fokusera på mig själv och laget jag är i, och det gör jag nu också. Min målsättning är att komma till Malmö, kriga och ta en plats. Det är viktigast för mig.
Finns det några tankar på landslaget?
– Alla fotbollsspelare vill vara med och representera sitt land, men som jag sa innan: jag fokuserar på att ta en plats i Malmö FF. Lyckas man med det så får man ta det därifrån. Landslaget har såpass bra koll och vet att alla vill vara med, så presterar man så kommer man dit till slut. Det ena ger det andra.
Blir det någon semester eller får den försakas nu när du bytt klubb?
– Jag hade lite semester precis efter den sista seriematchen i lite drygt en vecka. Jag har bra tider i arbetet så jag klagar inte.
Hinner du ändå med något besök i Trollhättan i sommar?
– Det är inte alls omöjligt. Nu tar det ju inte två dagar att åka hem längre, och jag har inte sett familjen på jättelänge så det hade varit kul att kunna umgås med dem.