Berusad kyckling och höstlig galette
”Man tar en råvara med utvecklingspotential och sen skapar man i bästa fall magi...”
Häromdagen lärde jag mig ett nytt uttryck: råvaruförädling. Innebörden av just det där ordet möter jag ändå i min vardag varenda dag. Det räcker med att öppna kylskåpet, kolla hyllan i skafferiet eller spana in de där goda vinerna jag har i vinstället så har jag konceptet rätt framför näsan – man tar helt enkelt en råvara med utvecklingspotential och sen skapar man i bästa fall magi...
ETT FINT EXEMPEL får ni här: sötmandel. Den använder vi till en massa olika saker. Till advent och jul åker den hel eller hackad ner i glöggen och i gröten, men det finns även andra sätt för att ta vara på den där goda mandelsmaken.
På Sicilien fattade man grejen för jättelänge sedan. Där är man superstolta över sitt fina mandelvin Mandorla.
Dessutom tillverkar man marsalavin. Till det används endast inhemska sicilianska druvor. Man har också hittat på en alldeles egen tillverkningsprocess där vinet blandas med konjak eller något liknande, också detta gjort av inhemska druvor – och inte minst med en söt, kokt druvsaft som kallas ”mosto cotto” vilken ger marsalavinet sin vackert djupbruna färg.
Marsalan känner vi mest igen från den härliga italienska desserten Tiramisu, men det går att använda till annat också. Här ger det smak åt en pastasås med kyckling vilket gör pippin både glad och lite lagom salongsberusad.
Serveras helst med linguini som ska vara så nykokt att den nästan ligger och sprallar på tallriken...
SÅ HÄR I frukt- och bärtider gäller det att passa på. Grenarna på det gamla kära gråpäronträdet är tomma och öde detta år, det var för kallt när det var dags för pollinering i våras. Så därför får det bli köpepäron i stället.
I min galette blandar jag malen mandel i degen.
I fyllningen samsas päron och finfina björnbär tillsammans med färsk rosmarin.
Som vanligt använder jag råströsocker istället för vanligt vitt. Älskar den där knäckiga, fylligare sötman.
SERVERA MED EN lite halvsmält vaniljglass eller så kör man vanlig grädde till. Allra godast är kakan lite ljummen.
Och har man sedan en liten slurk marsalavin över kan ni ju bara gissa resten...