Ett samhälle där folk inte tror på Gud?

KYRKOVAL. Den 17 september är det kyrkoval. Debatten inför valet har kretsat kring politikens roll, och att kyrkovalet leder till en stor diskussion är inte så konstigt.

Majoriteten av alla svenskar är medlemmar – den som är född innan 1996 har ju automatiskt blivit ansluten. Medlemsantalet minskar dock drastiskt. Under 2018 lämnade 90 000 personer kyrkan.

Många är besvikna då de anser att Svenska kyrkan ägnar sig åt politisk opinionsbildning som inte direkt har med den kristna tron att göra. Men faktum är att 40 procent av de som lämnade kyrkan i fjol hade en annan anledning: de tror inte på Gud.

SVERIGE ÄR ETT av världens mest sekulariserade länder. Men så har det inte alltid varit. Med moderniteten kommer sekulariseringen, och i dag är Sverige ett samhälle där religion inte uppskattas nämnvärt, i alla fall inte i offentligheten. Den muslimska huvudsjalen diskuteras ständigt. Flera partier vill förbjuda friskolor som har religiösa inslag under raster och måltider. När moderaten Elisabeth Svantesson blev arbetsmarknadsminister i den förra regeringen utlöstes ett ramaskri, eftersom hon har en bakgrund i Livets ord.

ATT POLITIKEN INTE ska styras av religionen är självklart. Men staten och samhället är inte samma sak. Vad händer med ett samhälle där religionen tycks ha spelat ut sin roll? Folk behöver tro på någonting och vara en del i en större gemenskap.

Detta behov kan givetvis fyllas av annat än en gudstro. I det moderna Sverige verkar denna ersättare utgöras av två saker: politik och livsstil. Politik är numera inte bara praktiska problem och intressekonflikter som diskuteras i riksdagens kammare. Det privata är politiskt, men det politiska är också privat. De tio budorden har ersatts med ”värdegrund”. Jämställdhetspolitik handlar mindre om reella löneskillnader mellan könen och kvinnors säkerhet, utan om identitet.

OCH DET GÅR knappast att gå in i en matbutik utan att överösas med budskap om att man ska äta mer ekologiska grönsaker för hälsans och miljöns skull. Den som vill hitta mening genom kosten har många trossatser att välja mellan: LCHF, glutenfritt, GI och ekologiskt.

Problemet med att göra mat till en religion är att sojakorven inte erbjuder något svar på de stora frågorna. Att göra religion av politik är inte heller särskilt bra. Politik som ett substitut till religion blir lätt auktoritär.

Och Svenska kyrkan eldar på denna trend genom att låtsas som om politik är samma sak som religion. Kanske hade det varit en mer framgångsrik strategi att faktiskt våga prata om existentiella frågor istället.