I mö­tet mel­lan po­e­si och ak­ti­vism

KONST: ELLA TILLEMA VILL RÖ­RA RUNT I SAM­HÄL­LET Med konst som be­rör brän­nan­de frå­gor om sam­tid och fram­tid vill Ella Tillema ifrå­ga­sät­ta och be­rät­ta om det som sker i hen­ne. – Jag vill rub­ba ba­lan­sen i sy­ste­met, sä­ger konst­nä­ren som nu stäl­ler ut i Trollh

Ttela - - Kultur & Nöje -

Lju­set flö­dar in från de stora föns­ter­par­ti­er­na i Konst­hal­lens tak över konst­nä­ren Ella Tillema och Konst­hal­lens Peter Hagsér, verk­sam­hets­an­sva­rig och ut­ställ­nings­värd. De är i full färd med att fär­dig­stäl­la ut­ställ­ning­en ”Ni bor­de va­ra räd­da­re” in­för lör­da­gens ver­nis­sage.

De konst­verk som hängs upp är där­e­mot allt an­nat än lju­sa. En­sam­het, ils­ka, räds­la och ut­satt­het är käns­lor som dy­ker upp. Stäm­ning­en är oer­hört mörk.

– Det finns väl­digt mör­ka kraf­ter i sam­häl­let som vill ta bort det mänsk­li­ga och ba­ra se oss som pro­du­cen­ter. Jag har en käns­la av att jag är väl­digt ut­satt för i dag finns det ing­et skydds­nät, är man in­te stark nog att kla­ra sig själv är man helt fuc­ked up, sä­ger Ella Tillema.

Hon föd­des 1983 i Stockholm och må­le­ri­et har fun­nits med hen­ne se­dan unga år. Ef­ter gym­na­si­et läs­te hon konst på en folk­hög­sko­la in­nan flytt­las­set gick till Mal­mö för yt­ter­li­ga­re konst­stu­di­er på hög­sko­lan, där hon tog sin ma­gis­terex­a­men i fri konst 2010. Se­dan dess har hon hun­nit med fle­ra ut­ställ­ning­ar och till­de­lats ett par sti­pen­di­er och pri­ser. Hon ar­be­tar främst med ol­je­må­le­ri i stora for­mat, men ska­par ock­så scre­en­tryck, tex­ter och mu­sik – hon har ti­di­ga­re spe­lat i ett punk­band och mu­si­ken får of­ta en del i hen­nes ut­ställ­ning­ar.

Vid si­dan om, men ock­så hand i hand med, hen­nes ska­pan­de finns ett stort sam­hälls­en­ga­ge­mang. När det kom som flest flyk­ting­ar till Sve­ri­ge hös­ten 2015 ham­na­de många till en bör­jan i Mal­mö och Ella Tillema för­sök­te hjäl­pa till så myc­ket hon kun­de.

– Pe­ri­o­den in­nan Sve­ri­ge stäng­de grän­ser­na var så häf­tig för det var så myc­ket folk som gick sam­man för att hjäl­pa dem som kom. Det var en käns­la av att till­sam­mans kla­rar vi av det här. Det var helt un­der­bart, sam­ti­digt som det var job­bigt att mö­ta allt det job­bi­ga som de här män­ni­skor­na ha­de va­rit med om, sä­ger Ella Tillema.

HON BE­RÄT­TAR OM den ils­ka hon kän­de när re­ge­ring­en se­dan be­stäm­de sig för att stänga grän­ser­na och hon pe­kar på stora svar­ta fa­nor som hål­ler på att häng­as upp i konst­hal­len. Tyg­skyn­ke­na kom­mer att ac­kom­pan­je­ras av blå­sar­range­mang där be­sö­kar­na kom­mer att få hö­ra kän­da verk som na­tio­nalsång­en, Idas som­mar­vi­sa och In­ter­na­tio­na­len i ny tapp­ning.

– Jag har kom­po­ne­rat om lå­tar­na så att de går i moll i stäl­let för dur. Jag tyck­te in­te att de här lå­tar­na stäm­de in på min bild av Sve­ri­ge, där­för vil­le jag må­la om dem, sä­ger Ella Tillema.

Att det är lå­tar som de all­ra fles­ta kän­ner igen tror hon är en styr­ka.

– Jag vill att så många som möj­ligt ska för­stå, in­te ba­ra någ­ra få. Jag gil­lar det all­mängil­ti­ga, jag tyc­ker att det är det star­kas­te att spe­la på, sä­ger hon.

De fy­ra de­lar­na som till­sam­mans ut­gör ”Ni bor­de va­ra räd­da­re” har vi­sats var och en för sig ti­di­ga­re, men det här är förs­ta gång­en man kan se dem al­la på sam­ma gång. Ella

Bild: ANDRE­AS OLS­SON

VÄX­ER FRAM. Konst­hal­lens Peter Hagsér och konst­nä­ren Ella Tillema häng­er upp den del av ut­ställ­ning­en ”Ni bor­de va­ra räd­da­re”, som i stora drag hand­lar om att va­ra män­ni­ska i en tid då mänsk­li­ga egen­ska­per in­te ef­ter­frå­gas och ord som mänsk­li­ga rät­tig­he­ter har tap­pat sin in­ne­börd.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.