Fem frågor till Annika Andersson ...

... inför premiären på Minns du mig tillsammans med Thomas Petersson på Lisebergsteatern den 22 september.

* Hej, hur har ni det? – Bara bra, tack! Vi börjar få scenografin på plats och då blir allting genast mer konkret. Känslan är bra och vi har som alltid väldigt roligt tillsammans. Men det är fortfarande mycket som ska nötas in.

* Har du något knep för att plugga in repliker? – Nja, det finns egentligen inga genvägar, men det blir lättare just när man får ett rum att förhålla sig till. Det går att hänga upp sina repliker på att när jag säger detta ska stå vid den väggen och då står Thomas där borta och så vidare.

* Berätta om föreställningen! – Den handlar om ett par och deras relation efter att barnen har flyttat ut. De befinner sig mitt i livet och har äntligen den där tiden för sig själva och för varandra som de hela tiden sagt att de längtat efter när allt var stressigt och inrutat. Men vad ska det göra med friheten, och hur ska de hitta tillbaka till varandra? Jag tror det är något som många kan känna igen sig i.

* Det låter inte som en fars av den typen ni brukar göra? – Nej, detta är något annat. Mer av en sitcom skulle jag vilja säga. Det är inte alls några förvecklingar hit och dit och sketcher som avlöser varandra. Handlingen drivs egentligen bara av dialogen och det är både spännande och utmanande. Vi behöver jobba på ett annat sätt än vad vi är vana vid och hur vi hanterar texten blir väldigt viktigt.

* Hur skulle du beskriva ditt och Thomas Petersson samarbete? – Vi har alltid kul ihop och känner förstås varandra väl vid det här laget. När vi jobbar tillsammans är det oftast han tar rollen som den mer pådrivande medan jag kanske tar ett steg tillbaka, det är ett samspel där vi kompletterar varandra bra. Det funkar nog inte att båda rusar på utan man behöver ta på sig olika slags ansvar. Som i alla relationer.

* Vad har du annars på gång? Kommer vi se dig på tv framöver? – Nja, nu har jag fokuserat på den här föreställningen och tackat nej till en del saker. Det kommer förfrågningar och även om det inte är något fel på jobben så kan det vara vid fel tidpunkt och då måste man lära sig att tacka nej även om det kan svida. Jag har hållit på med det här ett tag och försöker känna mig lugn i att det kommer fortsätta komma uppdrag. Några grejer ska jag såklart göra snart, men det är tyvärr hemligt än så länge.