Förlamad efter fästingbett
TBE förändrade Annas liv – för två år sedan var hon som vilken 11-åring som helst
En liten fästing omkullkastade Annas hela liv. Hon drabbades av hjärninflammation, blev förlamad, förlorade talförmågan och hamnade i rullstol. I dag kämpar familjen för att ge Anna ett så bra liv som möjligt – trots allt.
För två år sedan var Anna Kretz som vilken elvaåring som helst. Hon bodde hos sina föräldrar varannan vecka, älskade hästar, Harry Potter – och att bada. Men så, i slutet av juni 2015, blev hon krasslig. Symtomen kom smygande. Inte ens sjukhuset förstod till en början, utan skickade hem Anna och hennes mamma i tron om att det rörde sig om en vanlig influensa.
Men när Anna, efter att ha sovit hela natten och en stor del av nästa dag, inte kunde föra upp handen till ansiktet förstod Annas mamma att det var allvarligare än så och kallade på ambulans.
– Till en början var jag inte så skärrad, men när jag mötte upp på sjukhuset ett par timmar senare kunde hon bara sträcka ut tungan. Det var hennes sista medvetna rörelse, säger Johan Kretz, Annas pappa.
Strax därefter började hon krampa och hon hamnade i epileptisk status.
– Det blev iltransport till neurointensiven i Uppsala där man försatte hjärnan i koma för att häva kramperna. Hon låg sövd i sju veckor totalt, var av två i koma, säger Johan Kretz.
Anna hade drabbats av fästingburen hjärninflammation eller tick borne encephalitis (TBE), som det heter på engelska. I dag, två år senare, älskar hon fortfarande hästar och när Harry Potter kommer på tal ler hon, men i övrigt ser livet radikalt annorlunda ut, både för Anna och hennes familj.
– Det första jag märkte var att hennes humor var densamma, vilket jag blev otroligt glad för, säger Johan Kretz.
Till följd av sjukdomen blev Anna nästan helt förlamad. Hon kan vrida lite på huvudet och röra ena handen något, men inte så mycket mer. Den hjärnskada som infektionen orsakade resulterade också i epilepsi och skolios, en kraftig krökning av ryggraden.
Hon är rullstolsburen, får näringslösning med en sond och andas genom en trakeostomi i halsen.
Till sin hjälp har hon assistenter som hon är beroende av dygnet runt. Assistenterna sköter hennes medicinering, suger slem från halsen, tar hand om hennes hygien och vakar på natten då hon andas med hjälp av en respirator.
Assistenterna tar också henne till och från skolan där hon ensam får undervisning fyra timmar per dag.
– All inhämtad kunskap finns kvar. Hårddisken fungerar, så att säga, även om allt går lite långsammare i dag, säger Johan Kretz.
Så svåra följdverkningar av TBE är extremt ovanligt och varför just Anna drabbades så svårt är det ingen som vet.
– I sitt tidigare liv läste hon väldigt mycket, umgicks på nätet och skrev mycket själv. Dessutom var hon en väldigt förstående person. Ibland kan hon bli oerhört ledsen och gråta, även om hon inte visat tecken på depression. Hon kan inte uttrycka det själv, men självfallet måste hon känna en stor sorg över det liv hon förlorat. Men det finns mycket skratt också, trots allt, säger Johan Kretz.
Johan Nilsson/tt