Kattis tillbaka på nygammal scen
SCEN: OSCARSREVYN DRAR IN PÅ LORENSBERGSTEATERN
Den göteborgska dialekt hon la sig till med för rollen som husan Maria i ”Spanska flugan” på Gunnebo under sommaren är som bortblåst.
NU ÄR DET sång och dans som gäller för hela slanten och när vi kikar förbi Lorensbergsteatern är det framförallt dansen som upptar Kattis Trollregns tankar. Och kropp.
Kattis är en av medlemmarna i ensemblen som backar upp Robert Gustafsson, Sanna Nielsen, Kim Sulocki, Anders Jansson och Rachel Mohlin i Oscarsrevyn, som har premiär på torsdag.
– Det är humor och komik här också, precis som på Gunnebo, men här är min arbetsuppgift en annan.
– DU LÄR dig din text, du lär dig stegen – sen ska du sätta ihop det, hitta flåset, tända och släcka hattar och käppar ... Det är inget som går att träna på hemma i vardagsrummet, säger Kattis och medger med ett skratt att hon allt har försökt ändå.
Tre av medlemmarna i ensemblen är nya sedan föreställningen spelades i Stockholm och dessutom är Anders Jansson ny i artistgänget, så det är mycket som ska repas in på kort tid.
– Det är ett pusslande på många sätt och det är en stor utmaning att det är så ont om tid. Vi hade två repdagar i Stockholm och så har vi tio här i Göteborg, så jag är rätt glad att jag inte har en massa repliker också. Just nu är det katastrofläge i hjärnan – men det är skitkul!
Efter en succéartad sommar med sommarteater på Gunnebo slott är trollhättetjejen Kattis Trollregn redo för nästa utmaning. Nu ska hon dela scen med bland andra Robert Gustafsson och Sanna Nielsen i ”Oscarsrevyn”.
KATTIS VAR RUSKIGT sugen på att söka jobb i ensemblen redan inför premiärsäsongen i Stockholm, men valde bort att åka på audition med tanke på att det skulle vara svårt att vara borta hemifrån så mycket.
– Sen visade det sig att jag inte hade behövt vara borta så långa perioder, så jag ångrade mig att jag aldrig sökte, berättar Kattis, som därför var blixtsnabb när hon fick nys om att revyn skulle gästspela i Göteborg under hösten.
Hon mailade en av killarna i ensemblen, Denny Lekström, som hon gjorde musikalen ”Crazy for you” med på Göteborgsoperan häromåret, och han satte henne i kontakt med de ansvariga. Efter att hon skickat in sina arbetsprover gick det snabbt och nu står hon där på Lorensbergsteatern och nöter danssteg och sångtexter med de andra.
I SALONGEN, BEKVÄMT tillbakalutade, sitter Sanna Nielsen och Robert Gustafsson och kollar in hur numret sakta växer fram där uppe på scenen, innan det ska bli deras tur att ge sig in i elden.
Kattis har inte jobbat med någon av dem tidigare och ser fram emot att få möjligheten nu.
– Jag såg föreställningen på Oscarsteatern och det är helt fantastiska artister! Sanna är visserligen yngst, men varken hon eller någon av de andra är ju några gröngölingar direkt. Det är ett gediget gäng med otroligt mycket erfarenhet, både var och en för sig och tillsammans.
Något som gäller i allt högre grad även för Kattis, vill vi gärna lägga till. De senaste åren har hon synts på många av de stora scenerna – och fler blir det, det är ett som är säkert.
DET GÅR INTE att se så här dags i repetitionsfasen, men Kattis beskriver med stora gester hur eleganta de kommer att vara när det väl blir showtime för Oscarsrevyn.
– Det är nya kläder och ny peruk i varje nummer! Jag har till och med en ”privat” peruk med ett hårsvall jag önskar att jag hade haft på riktigt, haha!
– Det är oerhört snygga nummer från början till slut. Föreställningen är som en påse smågodis – det är färgsprakande och man får ALLT!
Förutom att spela revy på Lorensbergsteatern ska Kattis ut på turné under hösten också.
– Ja ... hm ... det kanske inte var så bra timing mitt i det här, men det ska bli jätte-jätteroligt, säger hon och berättar att det är med kvartetten Suketterna, som sjunger 50och 60-talsmusik, hon ska ut och sjunga på ålderdomshem.
NU ÄR DET dock full fokus på käppar, hattar, danssteg och sångtexter som gäller. Och, så småningom, att ta dansstegen i rätt skor.
– Jag unnar mig att repa i de här då och då (pekar på sina bekväma gympadojor), men sen ska ju de högklackade på. Jag har dansat JÄTTEMYCKET i högklackat, det gör man ju nästan alltid, men man glömmer hur det är mellan gångerna. Det är många moment man ska igenom innan det sätter sig i kroppen ...