”Att erkänna ska ha en helande effekt”
”Erik”, 13 år, hängdes ut som sexualförbrytare på nätet och trots flera bevis som tyder på att någon annan skickat hot och kränkningar i hans namn, så saknar han möjlighet att bli rentvådd i domstol. Enligt rättsexperten Moa Bladini är medling mellan offer och förövare en möjlig lösning.
I går berättade Bohusläningen om 13-årige ”Erik”. Han hängdes ut på Facebook med för- och efternamn efter att någon skickat sexuella ofredanden och hot till unga flickor, i hans namn. Flera bevis, som Bohusläningen tagit del av, tyder på att hans identitet blivit kapa av en jämnårig. Men eftersom man inte blir straffmyndig förrän 15 års ålder i Sverige, och de inblandade är minderåriga, så har polisen släppt ärendet och lämnat över till sociala myndigheter, som inte utreder brott. Det innebär att Erik saknar chansen att få en rättslig upprättelse.
MOA BLADINI ÄR lektor i straffrätt vid Göteborgs universitet och hon tror att en medlingsprocess mellan de som utsatts och den misstänkte kan vara ett sätt att klara upp händelserna utan rättegång.
– Det bygger på frivillighet både från den misstänkta och de som blivit utsatta, man försöker tillsammans slå fast vad som hänt, säger hon.
Men för att socialtjänsten ska kunna driva en medlingsprocess krävs att den som misstänks för brott erkänner.
– Då får alla ge sin bild av vad som har hänt och utgångspunkten är att det finns något helande i att erkänna och ta ansvar för det som skett, säger Moa Bladini.
Medling är vanligare när lagöverträdaren är ung, men det skiljer sig från kommun till kommun hur ofta metoden används.
Om det inte blir fråga om medling, och polisen lagt ner utredningen, riskerar de inblandade att aldrig få se händelserna klaras upp. Något som Moa Bladini tror kan leda till att unga förövare aldrig kommer till insikt om vad de gjort.
Men även om polisen hade gjort en brottsutredning så är händelser på sociala medier särskilt svåra att reda ut. På nätet är visserligen mycket spårbart, men det är inte alltid aktörerna bakom plattformar som Facebook och Snapchat vill lämna ut några uppgifter till polisen.
Och om man lyckas knyta brottsliga handlingar på nätet till en viss mobiltelefon eller dator kan det ändå vara svårt att bevisa vem som suttit vid tangentbordet.
– Någon kan ha använt någon annans mobiltelefon. Eller så kan man ha haft fem kompisar på rummet och ingen vet vem som skickat meddelandena.
VAD GÄLLER 13-ÅRIGE ”Erik” så ska han inte bara ha fått sin identitet kapad. Efter de sexuella ofredandena som skickades i hans namn valde en av de utsatta flickornas mamma att hänga ut ”Erik” med för- och efternamn på Facebook, vilket minst 76 personer delade vidare.
– Jag har inte tillräcklig insyn i det här fallet för att veta säkert, men jag tänker spontant att de som spred ryktena om honom eventuellt kan anmälas för förtal. Unga som utsätts för förtal har ett särskilt starkt rättsligt skydd, säger Moa Bladini.
Överlag hoppas Moa Bladini på starkare rättsligt skydd för den som utsätts för hot och hat på nätet, och hon tycker att företagen bakom de sociala medierna borde tvingas till att ta ett större ansvar.
– Lagstiftaren borde överväga att införa möjlighet till straff för dem som tillhandahåller sociala medier om de inte modererar mer och ser till att det hålls en bättre ton på nätet. Det skulle kunna göra skillnad på sikt, säger hon.