Drömskt och förtrollande

DRAMA

OM SJÄL OCH KROPP Regi: Ildikó Enyedi, Ungern, 2017 (116 min)

Inte sedan den surrealistiska komedin Delikatessen (1991) har jag sett ett så här originellt romantiskt drama, visuellt inbjudande och kryddat med magisk realism. Spelplatsen är något så motbjudande som ett slakteri.

Dit kommer den introverta kvalitetsinspektören Mária, som är högkänslig och har svårt för beröring. Finansdirektören Endre försöker ta reda på mer om henne. Valhänt och ömsint närmar de sig varandra.

I samma veva stjäls ett parningspulver ur ett medicinskåp och används under en personalfest. Polisen tvingar de anställda att gå till psykologen. Där framkommer att Mária och Endre, helt ovetande om varandra, drömmer samma dröm: att de är dovhjortar som stillsamt går och betar i en snötyngd skog. Drömsekvenserna korsklipps med övriga scener mot sitt crescendo.

Här fullständigt sjuder det av förtäckt samhällskritik. En bitterljuv, skickligt komponerad kärlekssaga om acceptans, medmänsklighet och drömmar.