Filmisk firre och en himmelsk cheesecake
I en scen i Bo Widerbergs film ”Mannen från Mallorca” sitter de båda poliserna Bo Jarnebring och Lars Martin Johansson (Sven Wollter och Tomas von Brömssen) i en kiosk vid Kungsbron i Stockholm och tuggar i sig varsin knäckemacka med en nystekt strömming på. Det är förmodligen den bästa PR den där lilla fisken någonsin fått. Filmen hade premiär 1984, scenen är episk och tveklöst den jag minns mest.
STRÖMMING ÄR ANNARS
en fisk som inte gör så mycket väsen av sig. Med tanke på hur mycket man får för pengarna borde den få mycket mer plats i strålkastarljuset. Panerad och smörstekt ihop med potatismos och rårörda lingon är det världens bästa husmanskost. Blir det något över kan man lägga in den, och så har man vips en variant på filmvärldens pålägg. Strömmingskonceptet går enkelt att bygga ut. Det räcker med att bre lite fransk senap på och strö över lite hackad persilja innan man lägger ihop filéerna så blir det genast lite mer spännande. Ännu häftigare blir strömmingen med en fyllning av kokt potatis, creme fraiche, kaviar och gräslök. Ett självklart tillbehör är rårörda lingon. Och naturligtvis gör man det själv. Det tar en kvart (1 dl socker till 4 dl lingon, rör tills sockret smält) och kostar ett par tior om man köper ett paket djupfrysta – har man plockat själv kommer man såklart undan ännu billigare ... Slutresultatet slår under alla omständigheter den färdigköpta.
DEN FRYSTA CHEESECAKEN är också outstanding. Det är en perfekt avrundning på en middag, inte minst för att man kan göra den i förväg – samma förmiddag om man är sent ute, annars någon eller ett par dagar före. Här gäller det egentligen bara att ladda med några rena skålar och vara noga med att diska visparna mellan varven – annars är det bara att tuta och köra.
TA FRAM 20 minuter innan den ska serveras så att glassen hinner bli halvtinad och tryffeltäcket härligt krämigt.
Och finns det en slurk Recioto kvar i skåpet så hade jag nog unnat mig ett litet glas upptill ...
”Finns det en slurk Recioto kvar i skåpet så hade jag nog unnat mig ett litet glas upptill ...”