Ateljéer öppna för konstvandrare
KONSTRUNDA: FEMTONDE ÅRET MED ÄLVKULTUR
I helgen öppnade ett 40-tal konstnärer och konsthantverkare upp dörrarna till sina verkstäder och ateljéer för att visa sina alster för besökare på Götaälvdalens konstrunda.
”Jag har arbetat som bildlärare men betong var ett nytt material för mig. Jag tycker om att hitta gamla grejer på loppis som jag kan använda. Det här är en gammal dansk ljusstake som jag har gjutit in i betong. Den passar fint att ha i trädgården.
SONIA ERLANDSSON
Konstrundan Älvkultur sträcker sig från Vänersborg i norr till Bohus i söder och är ett utmärkt sätt att imponeras av både duktiga konstnärer och av vacker natur.
I går gav sig TTELA ut i de höstlummiga omgivningarna längs Götaälvdalen och första stoppet blev hos silversmeden Margareta Holmström i Börsle.
– Det är kul att ställa i ordning allt och tänka ut olika arrangemang. Jag försöker ordna så att det är lite nytt varje år, säger Margareta.
PÅ VÄGGARNA I hennes lilla verkstad hängde smäckra silverlänkar och ringar. Från en gren en bit upp mot taket dinglade kristaller.
– Smyckena jag tillverkar är såna som jag själv skulle vilja ha. Det är en skaparglädje som kommer inifrån, säger hon.
Intill verkstaden hade hennes kompisar fixat fikaservering.
– Det här är höjdpunkten på året. Det enda som är lite tråkigt är att man inte hinner åka och titta på andras grejer, säger Margareta.
I ÅRETS KONSTRUNDA deltog ett 40-tal olika utställare som visade upp sina ateljéer och verkstäder för nyfikna besökare. Att välja ut vilka platser som ska besökas under konstrundan kräver viss taktik.
Antingen arbeta effektivt och hinna med fler eller försöka plocka ut russinen ur kakan. Till hjälp fanns en karta och rätt som det var dök de blågula vägvisarna upp vid vägkanten för att markera att här finns det grejer att se.
En liten slingrig skogsväg ledde oss fram till Rörstorp utanför Velanda där Annika och Per-olof Larsson hade öppnat upp verkstaden för att visa sin glaskonst. Här möttes besökarna av några gnistrande ljuslyktor som var ett handfast exempel på kretsloppstänk.
– De här är gjorda av glas från trasiga busskurer, säger Annika och visade upp ett par av lyktorna.
Ytterligare en var tillverkad av glaset från en traktorruta.
– Och den här modellen är en Renault Clio, säger Per-olof och pekade på en lykta i lite grönare nyans som kommer från bilens tonade rutor.
LARSSONS ANVÄNDER SIG av så kallad fusingteknik, vilket enkelt beskrivet innebär att glasbitar i olika former kan smältas samman genom att brännas i en ugn. Enligt Annika händer det att observanta bekanta numer hör av sig och meddelar när de har sett en trasig busskur i krokarna.
– Då åker vi dit och samlar upp glassplittret.
Bland pigga små glasrävar, fåglar och fat stod Marie Lindén och fingrade på ett halssmycke som kanske kunde ersätta en ring som kärlekssymbol.
– Vi är inte så mycket för ringar men jag funderar på om man kunde gravera in våra initialer i den här och använda det som halsband i stället, säger hon.
DAGS ATT DRA vidare. Färden fortsatte söderut med sikte på Utby Bastu, – vanligtvis samlingslokal för Utby Vestens byalag. Under helgen har herrarnas bastuklubb fått stryka lite på foten till förmån för textilkonst och betongskulpturer.
I det blåkaklade duschrummet hade Sonia Erlandssons fantasifulla betongpoesi funnit sig väl tillrätta. Skulpturer i form av fåglar, hästar och hjärtan har fästs på spett och stack upp ur höbalar som stod på golvet.
– JAG HAR arbetat som bildlärare men betong var ett nytt material för mig. Jag tycker om att hitta gamla grejer på loppis som jag kan använda. Det här är en gammal dansk ljusstake som jag har gjutit in i betong. Den passar fint att ha i trädgården.