Gamla tider ekar i Stenehed

MUNKEDAL: MÅNGA SÄGNER OM GRAVFÄLTET Nio bautastenar i rad har gett platsen dess namn, Stenehed. Men det var först på 80-talet som en grupp chalmerister kom på vad de kan ha använts till.

Gravfältet på Stenehed i Hällevadsholm består av ett 40-tal gräsbeklädda kullar. Där finns en liten skeppssättning med meterhöga stenar i skogsbrynet och på en gräsplan intill bostadshuset står en rad med nio bautastenar.

mitten av 40-talet som Leif Svensson och hans familj flyttade till gården. Han var sex år gammal och kommer ihåg att det talades om ett gravfält. Men det var inte förrän en kraftig storm rev ner skogen kring huset 1969 som gravfältet blottades.

– Då fick vi veta att det här är en gammal boplats.

– Det är intressant att människor levde av den här jorden redan runt år 400 efter Kristus. Precis som jag och min familj har gjort, säger Leif Svensson.

Det finns många gamla sägner om gravfältet i Stenehed och en av dem mest berättade handlar om drottning Hud och kung Rane.

drottningen hade lovat kungen sin hand. Men när hon kom med sitt följe till hans borg, på höjden där Svarteborgs kyrka ligger, hade han flytt ut på jakt för att slippa gifta sig. I raseri brände hon ner borgen och sade ”Hittills har du hetat Raneborg, men hädanefter ska du heta Svarteborg”.

På väg därifrån hann kung Rane ifatt hennes följe och dräpte dem vid Stenehed. Stenarna ska sedan ha rests i deras minne.

gravfältet är från folkvandringstiden, omkring 400-600 e Kr, och mycket riktigt trodde man från början att bautastenarna var gravstenar. Men på 80-talet skulle en grupp chalmerister ändra på den teorin.

– Vi satt i huset och såg när de sprang runt med sina mätinstrument.

Det chalmeristerna märkte var att stenarna stod uppställda i riktning mot den punkt där solen kunde ses gå ner bakom ett stenrös omkring två kilometer bort, och att man kan ha använt stenarna som en astronomisk kalender för att mäta ut sommar- och vintersolståndet.

Ibland svänger det in turistbussar på gården och på våren brukar skolbarnen i kommunen komma dit för att uppleva fornminnena.

Leif Svensson och hans familj uppskattar intresset och ibland guidar han grupper.

– Ja, jag har själv klättrat mycket på dem. När jag var 13–14 år kunde jag komma upp på den näst högsta.

– Men man får inte använda stege, man måste häva sig upp med armarna, säger Leif Svensson.

Bild: IDA CLIFFORDSON RESLIGA. De höga bautastenarna står stadigt, det vet Leif Svensson som klättrade på dem som barn. Han har hört det berättas att stenarna ska nå lika djupt under jord som de är höga.

SKEPP. I skogsbrynet finns en liten skeppssättning där några av stenarna ser ut att saknas.

STENKOLL. Leif Svensson bor på gården i Stenehed där gravfältet och bautastenarna finns.

GRAVAR. Det gamla gravfältet med ett 40-tal kullar tros vara från folkvandringstiden, 400-600 e Kr.