Plastpartiklar gör fiskar slöa
Fiskar som får i sig ytterst små plastpartiklar äter långsammare, rör sig mindre och blir mindre nyfikna. Forskarna, som oroas av resultaten, ska nu gå vidare med fler studier.
Riktigt små plastbitar påverkar fiskar betydligt mer än lite större bitar.
Den slutsatsen drar forskare vid Lunds universitet efter att ha matat vildfångade rudor med zooplankton som innehåller plastbitar i storleksordningen 50 nanometer i diameter. Plastbitarna ansamlas i fiskarnas hjärnor, något som påverkar deras beteende.
– De äter långsammare, rör sig mindre och blir mindre nyfikna, jämfört med kontrollfiskarna, säger Tommy Cedervall, docent vid den kemiska institutionen vid Lunds universitet.
LITE STÖRRE PLASTBITAR, i storleksordningen 180 nanometer, påverkar fiskarna inte alls lika mycket, berättar Tommy Cedervall.
– Båda är väldigt små, men effekten blir inte alls densamma med de lite större bitarna, säger han.
DEN AKTUELLA studien, som publiceras i Scientific Reports, är den första som visar att plastpartiklar i nanostorlek kan ansamlas i fiskars hjärnor. Experimenten har dock endast utförts i laboratoriemiljö. Om samma sak sker i haven eller om förändringarna påverkar fiskarna negativt är det ingen som vet.
– Eftersom fiskar lever i en väldigt konkurrensutsatt miljö är det högst sannolikt att det här inte är bra för fiskarna. Men i dagsläget vet vi inte, varför vi nu ska gå vidare med fler studier, säger Tommy Cedervall.
FORSKARNA VET HELLER inte om så här små plastpartiklar finns i haven och, i så fall, hur vanliga de är.
– Det är ingen som har letat efter så här små bitar ännu. Plast bryts dock ner, även om det går långsamt, så det är rimligt att tro att nedbrytningen fortsätter ner till den här storleken. Men om vi har tur är det inte så, säger Tommy Cedervall.