Maria och VRK mot guld
14 år har gått sedan Vänersborgs rugbyklubbs damer senast var i Smfinal. Men i dag är det dags igen.
Senast VRK:S damer tog Sm-guld i 15-mannarugby var 2002. Året efter var man i final, men förlorade den och fick nöja sig med silvret. Sedan dess har finalerna lyst med sin frånvaro.
MEN SEDAN 2013 har man gjort ett gediget arbete med att sakta men säkert närma sig toppen igen. För två år sedan spelade man bronsmatch, men förlorade. Förra året blev man trea. Men trägen vinner som man brukar säga, och nu är det alltså dags för final igen.
– Vi har kämpat och slitit tillsammans. Den här resan vi har gjort, oavsett om vi vinner eller förlorar i dag, har varit fantastisk och alla har utvecklats enormt, säger Fia Främling, rutinerad spelare.
Tidigt på lördagsmorgonen satte sig laget i en buss till Stockholm för Sm-final mot Stockholm Exiles. Väl där kommer de garanterat göra allt för att ta ett nytt Sm-guld. Och Fia Främling vet hur det känns, hon var nämligen med redan 2002.
– Om vi skulle vinna blir det som att cirkeln sluts. 2002 var jag 23 år och sedan dess har det hänt mycket. Så att återigen få ta ett Sm-guld med den här klubben hade varit otroligt häftigt att få uppleva igen, säger hon.
En annan som också kan det här med att vinna Smguld är lagets tränare Maria Tatu Robertson.
– Fråga inte hur många guld jag har, säger hon och skrattar.
OCH DET KANSKE är av mindre betydelse, det som betyder något är minnena.
– Känslan finns kvar, känslan när allt bara faller på plats när spelet går igång. När det är enkelt och flowet kommer, säger hon.
I dag kan alltså Fia och Maria få uppleva den känslan igen. Men då krävs det att laget spelar på topp.
– Jag hoppas såklart att vi vinner och vi har ett jättestarkt lag. Vi måste hitta vårt spel och det är svårt. Vårt försvar är vår styrka, men också att vi har spelare som tränat väldigt länge ihop och som hittat varandra, säger Tatu Robertsson.
FINALEN BLIR EN repris på Sm-finalen i 7-mannarugby i somras där VRK förlorade mot just Stockholm Exiles efter en jämn match.
– Det var inte med mycket de slog oss så vi är ruskigt revanschsugna, säger Tatu Robertsson.
Hur det går återstår att se, men att ett Sm-guld skulle betyda mycket för laget är det ingen tvekan om.
– För mig betyder det här hur mycket som helst. Det här är ett lag som jag har följt sedan 2013, säger Maria Tatu Robertsson.