Apen i Burma
våld kom i hög utsträckning att rikta sig just mot de unga. Men medan männen berättar om kulor och knivar vittnar kvinnorna i stället om metodiska sexuella övergrepp.
– De dödar männen och våldtar kvinnorna. Det är en del av samma program för att få bort oss. Regeringen vill inte att rohingyer ska bo där, säger Mustafa Begum, 21, Halimas svägerska.
Intervjun tar lång tid. Då och då höjer Mustafa Begum rösten när hon pratar om soldaterna som trängde in i hennes hem, hennes kropp och hennes mardrömmar, men efter varje utfall brister hon i gråt. Drar den klargula slöjan över ansiktet och skakar tyst.
FN:S HÖGKOMMISSARIE för mänskliga rättigheter, Human Rights Watch och Amnesty International har i separata rapporter dokumenterat vittnesmål om mord, tortyr och systematiskt sexuellt våld. Att komma över egna förstahandsuppgifter är svårt. Rakhinestaten har under flera års tid varit stängd för internationella medier och hjälporganisationer. Men enligt Jenny Hedström, doktorand vid australiska Monash University som forskar om kvinnors roll i burmesiska konflikter, har anklagelserna om sexuellt våld som vapen förföljt armén länge.
– Man kan se att det är ett mönster. Det här händer igen och igen. Kvinnorättsgrupper i Burma har rapporterat om det sedan tidigt 2000-tal och i Rakhine kan man se att det är en specifik etnisk grupp som drabbas, säger hon.
UTÖVER OFFRENS FYSISKA och psykiska trauman slår det sexuella våldet mot hela samhällsstrukturen. Skadeverkningarna bygger på rädsla och skam. I patriarkala samhällen splittras ofta familjer när makar lämnar hustrur som utsatts. Sexuellt våld förekommer i alla konflikter men som medveten strategi är det särskilt förknippat med etnisk rensning, där en folkgrupp vill demoralisera en annan.
Ismat, 25, berättar att byns invånare föstes ihop på ett fält. Först separerades männen från kvinnorna och barnen, därefter valde soldaterna ut kvinnor. Ismat visste vad som väntade när fyra män slet henne från de skrikande barnen.
– Jag hade hört historierna om vad de gör med kvinnor, säger hon.
2008 SLOG FN:S SÄKERHETSRÅD fast att våldtäkt som vapen ska betraktas som ett krigsbrott. Problemet är bevisföringen. I Bosnien och Rwanda beordrades soldater att våldta. I Burma är det svårare att se om övergreppen är ett resultat av order uppifrån eller om enskilda soldater utnyttjar den utbredda straffriheten.
Men det finns indicier. Som att samtliga kvinnor TT talar med vittnar om flera gärningsmän.
– Det är inte ovanligt med gruppvåldtäkter. Det är inte lika effektivt om ingen får kännedom om våldtäkten, säger Jenny Hedström.
Ismat säger att de burmesiska soldaterna är ute efter att förödmjuka muslimska kvinnor. Hon säger också att hon inte är arg.
– Vi har inte haft möjlighet att vara arga för rädslan har tagit all plats. Att vara arga är en lyx vi inte haft råd med.