Laget framför jaget ska ta IFK till slutspel
Vid den här tidpunkten i fjol rådde nästan ett slags eufori i och kring det lag som i morgon kväll begår sin premiär i bandyns elitserie 2017/18. IFK Vänersborg hade gjort tidernas största värvning, världens bäste bandyspelare Sergej Lomanov, men inte bara det – i hans släptåg följde också världsmästarbacken Pavel Bulatov och unga stjärnskottet Nikita Ivanov.
En lovande försäsong följdes av serieledning efter fem omgångar, publiken strömmade till och det var ganska många som började prata om Sm-final.
Själv var jag lite mer sansad – Sm-final, jovisst, fullt möjligt, men kanske mer troligt år två.
Vi vet alla hur det gick. Det gick inte alls.
TRÄNAREN STEFAN KARLSSON entledigades, det blev oro i spelarleden, ryssarna tappade sugen och resultatet blev inte ett dugg bättre än tidigare år – respass redan i kvartsfinal, den här gången dessutom på ett mycket nesligt sätt mot ärkerivalen Villa Lidköping i tre raka.
Nu har vi vänt blad, som någon sa, gått vidare, laddat om och står där igen med ett delvis nytt lag, en ny tränare och i stället för rysk touch en finsk sådan.
Ari Holopainen heter tränaren, närmast från Gripen Trollhättan men dessförinnan framgångsrik slavdrivare i Villa Lidköping och IFK Kungälv.
Han har inte haft det lätt i portgången, den sympatiske finländaren som blev historisk som tongivande målskytt i det blåvita landslag som 2004 satte Sverige på plats i en oförglömlig Vmfinal på Rocklunda i Västerås.
FAKTUM ÄR ATT jag efter Svenska cupen i Lidköping för tre veckor sedan var beredd att såga IFK i årets elitserie jäms med fotknölarna. Då hade jag nämligen sett en erbarmligt dålig hemmainsats mot Vetlanda BK (1-5) helgen innan och efter 1-8 mot Broberg Söderhamn – rent förskräckligt – och samma siffror mot SAIK – inte lika förskräckligt – i Sparbanken Lidköping Arena blinkade röda varningslampor högt och lågt i mitt inre.
Oavgjort 2-2 mot ett avsågat Bollnäs i sista cupmatchen sa mig absolut ingenting.
Men så började saker hända i World Cup, visserligen tre raka förluster, men Holopainens gäng fick ordning på den så viktiga defensiven.
Nu var det ”bara” offensiven som fallerade.
MED HEMSKA RESULTATRADEN 1-2-8 och målskillnaden 23-53 på elva matcher – enda segern mot Gripen (5-2) i första träningsmatchen den 24 augusti för övrigt – skulle Kamraterna försöka repa mod och stärka självförtroende mot självaste Hammarby i genrepet i ABB Arena.
Och plötsligt gjorde laget sex mål i en och samma match, dessutom mot ett Hammarby som övertygat stort under försäsongen med bland annat en semifinalplats i World Cup.
Därtill en mäktig vändning från underläge 2-4 till seger med 6-5 efter sena mål.
Sånt bygger självkänsla, sånt betyder allt i ett läge där supportrar nästan gett upp hoppet och där spelare och ledare – fast de skulle aldrig erkänna det! – börjat tvivla på sig själva.
IFK HAR SKÄMT bort oss med slutspel de senaste åren och klubbens mål är förstås att bli topp 8 även den här säsongen, klubbens 32:a i följd i högsta serien. Med lika delar hjärna och hjärta som tipshjälp tror jag faktiskt att det går vägen, till skillnad mot många andra så kallade experter. IFK lär i första hand slåss med Broberg Söderhamn och Vetlanda, kanske också Bollnäs, om platserna 7-9 och visst är det roligare att vara positiv än negativ i förhandstipset.
Därför blir IFK åtta eftersom jag tror på Ari Holopainen och hans förmåga att bygga något vettigt och bra av det lag som inte längre har någon fixstjärna (läs Lomanov).
Nu blir det i stället laget framför jaget som ska greja biffen, något som funkat ganska bra under tidigare kamratårgångar.