All inclusive innebär sannerligen inte extra allt
DRAMAKOMEDI
ALL INCLUSIVE Regi: Karin Fahlén, Sverige, 2017 (91 min)
Karin Fahléns All inclusive är en nyinspelning av en dansk komedi (från 2014) med samma namn. Detta föranleder två frågor: Finns det inga nya svenska filmmanus? Klarar biopubliken i Sverige inte av att se en film med dialog på danska?
Annars ser svenska All inclusive inte så dum ut på papperet. Fahléns debutlångfilm Stockholm stories (2013) höll måttet med råge. Huvudrollen görs av Suzanne Reuter, som brukar vara riktigt bra när hon får leverera giftiga repliker, som i tv-serien Vår tid är nu.
ANMÄRKNINGSVÄRT NOG har Reuter inte fått en enda rolig replik i All inclusive. Filmen är en identitetslös genremix av drama, feelgood och Sällskapsresan. Trots att filmen kretsar kring tre kvinnor finns här inte ens ett uns av feminism.
Snart 60-åriga Inger (Reuter) har blivit lämnad av sin otrogne make och är ensam och olycklig. Tillsammans med de vuxna döttrarna Tove och Malin åker Inger på solsemester till Kroatien.
SOM FÖRVÄNTAT ÄR Tove (Liv Mjönes) och Malin (Jennie Silfverhjelm) varandras motsatser. Malin är en ordentlig och ansvarsfull trebarnsmamma. Tove tycker om att supa skallen av sig och ragga unga killar på krogen. Snart får vi se två aspackade syrror ramla omkull. Gång på gång.
Samtidig börjar mamman bli uppvaktad av en kroatisk bartender i 40-årsåldern. Inger börjar hitta tillbaka till harmoni i livet.
NEJ, DEN HÄR filmen är verkligen inte bra. Samtliga kroater, och ett homosexuellt svenskt par, skildras så karikerat att man baxnar. Så värst mycket till yttre handling har Fahlén inte på lager. Filmen ger ofta ett småslarvigt intryck, men en och annan kul scen motiverar en etta i betyg.