Mat för boklyssnare och långvandrare
”Där byter jag Björnstad mot Chet Baker. God mat kräver nämligen bra musik.”
Jag gillar att lyssna på ljudböcker. Med rätt sällskap i hörlurarna klipper jag ett strykberg på en eftermiddag utan jag knappt märkt det eller också går jag ut på en långpromenad.
Eller rättare sagt, det kan lätt bli en långpromenad...
Senaste Millenniumboken fick till exempel fötterna att gå av sig själva i tre timmar innan jag kom till sans och vände hemåt igen.
Nu har jag precis laddat hem Fredrik Backmans uppföljning om ishockeylaget i Björnstad, ”Vi mot er” .
Den börjar så bra att jag nästan kunnat gå vilse igen om jag inte redan från start visste att jag bara hade ungefär en timme på mig för att kycklinggrytan i ugnen inte skulle bli för torr.
PROMENADMAT ÄR SMART. Det har jag lärt av mamma. Hon hade en alldeles egen promenadkyckling som var med här på matsidan ganska tidigt (sök receptet i digitala arkivet ni som prenumererar, den är supergod!).
I min version bryner man lök, svamp och kyckling först, sen plussar man på med äpple och ris innan man hivar in grytan i ugnen, snörar på sig sköna gympaskor, pluggar in hörlurarna och drar ut i världen.
MEDAN MÄNNISKORNA I Backmans påhittade lilla samhälle på olika vis väljer sina strategier för att hantera det som ställt hela deras värld på ände, har jag redan burit ut den heta formen med kolabakade äpplen för kylning på balkongen.
Dags att trycka på ”play” och höra vad som hänt sedan sist.
Hjärtskärande beskrivs sorgen och tomheten i en trasig familj när medlemmarna i den försvinner åt varsitt håll. Jag blir alldeles tårögd över hur en både urledsen och klok mamma handskas med det trauma som ärrat både hennes egen och andra familjers liv. ”Jag kommer aldrig att förlåta dej, men jag kommer aldrig att överge dej”.
Sen knorrar det till i magen och verkligheten knackar på. Jag kollar klockan och vänder hem till mitt trygga bo vid Trollbergets fot.
Där byter jag Björnstad mot Chet Baker. God mat kräver nämligen bra musik.
UNGEFÄR SAMTIDIGT KOM jag på att jag hade äpplen som dessert förra veckan också. Så dags.
Ja, ni vet hur det är. Ibland är det med hjärnor som med fötter. De kör liksom sitt eget lopp.