Bakläxa trots ett positivt besked
Frysta omprövningarna av assistansersättningar applåderas av intresseorganisationer. Men regeringen får även bakläxa. – Att man drar i nödbromsen är bra, men inte tillräckligt, säger Maria Johansson vid Lika Unika.
De tre intresseorganisationerna Funktionsrätt Sverige, Lika Unika samt Rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU) har tidigare krävt att regeringen agerar i frågan och ger tummen upp för det som de kallar ”ett nödstopp för omprövningar av assistansen”.
– Det var helt nödvändigt och ett bra beslut att frysa omprövningarna. Det har skapat en väldig oro bland många assistansberättigade efter både Högsta förvaltningsdomstolens domar men också Försäkringskassans hårda och snäva tolkning, säger Lars Ohly, ordförande för Funktionsrätt Sverige.
MEN ORGANISATIONERNA GER också regeringen bakläxa i flera andra delar. Bland annat anser de att direktiven till Lss-utredningen måste skrivas om så att fokus flyttas från att sänka kostnaderna till att människors behov tillgodoses. Därefter kan diskussioner föras om hur det kan göras mest effektivt.
– Behoven måste vara det som styr, säger Ohly.
”Behoven måste vara det som styr.”
LARS OHLY
Maria Johansson, ordförande vid Lika Unika, efterlyser också större kompetens och kunskap bland myndigheter och domstolar.
– Det handlar om LSS specifikt men också om funktionshinderperspektivet i stort och de åtaganden som Sverige gjort när vi ratificerat exempelvis konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, säger hon.
RBU:S FÖRBUNDSORDFÖRANDE Maria Persdotter anser att dagens besked har långt kvar till målet.
– Det som hänt är att de som har stora omfattande behov av assistans har förlorat sin assistans eller inte fått det alls. Det är ungefär 1 200 personer som fallit ur assistanssystemet redan, sedan den här regeringen tillträdde, och de blir inte hjälpta av detta, säger hon.
Och kan regeringen snabbt stoppa tvåårsomprövningarna så borde de också kunna snabbändra lagen kring vad som är ett assistansbehov, anser hon.
– Barn som inte kan äta med munnen utan behöver en sond, det räknas i dag inte som ett assistansgrundande behov, och det är naturligtvis vansinnigt att det är så.