”Jag har blivit lite mer sofistikerad”
JUBILAREN: NYFIKENHETEN DRIVER DEBATTÖREN STIG-BJÖRN LJUNGGREN
Stig-björn Ljunggren sitter i bilen på väg till ännu ett föredrag han ska hålla om det politiska läget i landet. Sedan mer än 30 år tillbaka har han debatterat, analyserat och skrivit om samhällsfrågor. Grunden är socialdemokratisk och sedan många är han medlem i partiet. Samtidigt är han noga med att påpeka att han inte representerar någon annan än sig själv.
– Jag brukar säga att jag redovisar min nuvarande ståndpunkt.
DET POLITISKA INTRESSET har han med sig från uppväxten. Både mamma Carin som var lärare, och pappa Stig som arbetade vid järnvägen var läsande personer. Den lilla familjen bodde i Hamrångefjärdens enda hyreshus. På nedre botten fanns ett folkbibliotek dit Stig-björn gick varje tisdag för att låna böcker. Samtidigt brukade han passa på att sitta med och lyssna på gubbarna som satt där och diskuterade.
En av sina första egna politiska upplevelser fick han i maj 1968. På den tiden fick alla Sj-anställda en gratis utlandsresa varje år. Det här året skulle Stig-björn få följa med pappa till Paris.
– Det var ju jättespännande. Jag hade fått ledigt från skolan. Men precis då bröt majrevolutionen ut och resan blev inställd. Det var ofattbart för mig då, att något sådant kunde hända. Vi fick åka till London i stället.
Efter gymnasiet blev det först jobb på sulfatfabriken. Tiden beskriver han som ganska enformig. För en ungdom hade orten inte mycket att erbjuda, särskilt inte för den vetgirige.
– Till slut sade en kompis till mig att jag måste skärpa mig och flytta till Uppsala.
PÅ DEN VÄGEN är det. 1979 började Stig-björn läsa statsvetenskap på universitetet. Under studietiden skrev han politiska texter och fick vikariat som ledarskribent på tidningen Östra Småland. Målet var att få en fast anställning. När inte * * * *
”Det är ju oundvikligt. Men jag har hunnit med ganska mycket och känner mig rätt nöjd och har börjat döstäda så smått. Sedan finns det alltid saker kvar att göra.” * Önskar mig i present: ”Vin och sprit vill jag gärna ha – whiskey har jag dåligt med – och strumpor. Jag vill också gärna ha en sådan där väderstation. Annars har jag allt.” * det gick bestämde han sig för att disputera i stället. Ämnet blev Moderata samlingspartiets historia.
–Det som hände med avhandlingen var att jag fick en legitimitet, att jag som proffstyckare också fick en titel.
Numera är Stig-björn Ljunggren en välkänd profil och politisk debattör. Varje dag ägnar han tre, fyra timmar åt att läsa in sig på dagsaktuella händelser, skumma igenom morgontidningarna, följa bloggar och Twitter. Dessutom är han handledare på statsvetenskapen i Uppsala. Sina studenter beskriver han som seismografer.
– De reagerar på alla små och stora darrningar som händer i samhället. De förebådar tidsandan.
Vad drivs du av?
– Det är någon slags nyfikenhet som gränsar till något nästan skadligt.
Nyfikenhet på vad?
–Hur det fungerar. Frågan jag hela tiden ställer är: Vad finns bakom det här, eller vad är det här egentligen? Det gäller inte bara politik, jag är inne på mycket annat också som sociologi och ekonomisk historia.
Har du förändrats något med åren?
–Möjligtvis har jag blivit lite snällare och mer generös i mina tolkningar av vad andra säger och mer intresserad av att beskriva saker än att tala om ”så här borde det bli”.
Otåligheten och nyfikenheten på samhällsfrågor, att försöka förstå hur allt hänger ihop, har alltid varit samhällsdebattören Stigbjörn Ljunggrens främsta drivkraft. – Frågan jag hela tiden ställer mig själv är: vad är det här egentligen?