Ny ledare samma kortslutning

Nya M-ledaren Ulf Kristersson har nu gång på gång sagt att det ska vara lönsamt att arbeta därmed ska bidrag sänkas så de väljer arbetslinjen istället för bidrag. Att det ska vara lönsamt att arbeta är klart, men hur tänker han när detta måste vägas upp av att minska ersättningar som sjukpenning och sjukersättning?

Att bli beviljad sjukersättning kräver att det finns ett arbetshinder som är väl utrett och dokumenterat. Det är få som beviljas sjukersättning, främst på grund av att läkare inte kan eller förmår dokumentera och fylla i uppgifter som krävs i samband med ansökan om sjukersättning.

ATT ALLIANSPARTIERNA HAR en utbredd uppfattning att sjuka personer blir arbetsföra av lägre ersättning och strängare regler beror på stora kunskapsluckor. Hur kan det bli logiskt att sjuka personer med allt från omfattande till djävulusiska besvär (de med mindre och enklare har ersättning någon vecka) blir mer arbetsföra på grund av att ersättningen minskar? Detta är obegripligt.

Det är bara ett fåtal personer som inte är klart berättigade till sjukpenning eller sjukersättning. Att det skulle vara utbrett att personer är lata eller förstärker sina besvär för att slippa arbeta är totalt fel. De allra flesta vill bli av med sina besvär eller åtminstone få dem i mindre omfattning. Att ekonomiskt och därmed extra psykiskt påfresta personer som är sjuka genom att tro att de blir friskare av sämre ekonomi är ovärdigt.

PERSONER SOM TVINGAS genomlida fysiska och/eller psykiska besvär i den omfattningen att de inte kan arbeta är i behov av någon som de kan prata med om sina besvär, behandlingsmöjligheter, hjälp med omorientering att leva med sjukdomsbesvären och vägledning till passande arbete. Och de som tror att detta sköts via sjukvården, kommunen och arbetsförmedlingen har mycket kunskap att inhämta.

Anledningar till många sjukfall är pressen på arbetsplatsen. När en person inte kan prestera 100 procent över en period uppstår ett missförhållande och arbetsgivaren pressar den sjuke än mer att öka sin nedsatta produktivitetskapacitet vilket skapar än mer press och ger sjukdomen än mer symtom.

VISSA ARBETSGIVARE VILL bli av med den lågpresterande och ersätta med en ny högpresterande vilket ger att personen med sjukdomar av mer utmattnings karaktär pressas bort istället för att få en enklare arbetsvardag en tid så de kan stanna kvar i produktion och gemenskap för att behålla en positiv tillhörighet.

Att tillhöra de sjuka och bortträngda ger ytterligare psykisk påfrestning. Och sedan ska personen få etiketten lat och arbetsskygg samt en besvärande ekonomisk situation. Att som M och allianskollegorna sedan tror att personen helt plötsligt blir frisk och arbetsför när ersättningen sänkts är svårbegripligt.