Välfärdsfusk brott mot skattebetalare och sjuka
BIDRAGSFUSK. ”Välfärden är brottslighetens nya bankomat.” Så uttrycker sig Roger Svanborg, tidigare samordnare vid Södertälje kommun, om välfärdsbrotten.
Skattebetalarnas förening har nyligen uppmärksammat hur grovt kriminella ligor utnyttjar de offentliga välfärdssystemen för egen vinning (Sunt Förnuft 13/12). Det är knappast munter läsning. Svanborg menar att det i en del länder finns böcker att köpa om hur man kan bedra den svenska välfärden.
ETT STORT PROBLEM stavas samordningsnummer. De fungerar som ett slags tillfälligt personnummer, och används av myndigheterna för att identifiera personer som inte är folkbokförda i Sverige. Även människor som vistas i Sverige illegalt, eller inte ens befinner sig i landet men har tillgång till internet, kan lyckas få ett samordningsnummer. Oseriösa arbetsgivare kan använda dessa nummer för att få lönebidrag från Arbetsförmedlingen, trots att anställningen är en bluff. Samordningsnumren öppnar också dörren till välfärden och ger rätt till sjukpenning, pension och andra sociala förmåner. Av alla de nummer som delades ut mellan 2009 och 2013 var 45 procent av identiteterna inte styrkta. Det gör att en och samma person kan ha flera olika identiteter registrerade i myndigheternas databaser. Därmed finns en möjlighet att få ut dubbla, eller tredubbla, ersättningar från välfärdssystemen.
En orsak till den bristande kontrollen av identiteter och nummer är att Sverige har en stenhård sekretesslagstiftning. Myndigheterna får inte dela information med varandra. Om Skatteverket upptäcker att ett samordningsnummer bygger på en falsk identitet har myndigheten ingen legal möjlighet att kontakta exempelvis Försäkringskassan. Inte heller får myndigheterna kontakta gränspolisen om illegala migranter upptäcks i systemen.
Enligt regeringens utredare, som presenterat förslag på hur man ska minska välfärdskriminaliteten, försvinner mellan 10-20 miljarder kronor årligen. På ett ungefär. Exakt hur stora summor det rör sig om är dock svårt att uppskatta, eftersom brotten inte har individuella offer. Men det betyder inte att människor inte drabbas. Oseriösa företag utnyttjar svart arbetskraft genom falska arbetsintyg. Funktionsnedsatta i behov av assistans luras av skurkaktiga Lss-bolag. Pengar som är avsedda för de svagaste i samhället hamnar i kriminellas fickor.
”VARJE FÖRSLÖSAD SKATTEKRONA är en stöld från folket”, sa den socialdemokratiske politikern Gustav Möller. I fallen med välfärdsbrott är det inte ens slarv och slöseri som ligger bakom, utan kallt kalkylerande brottslighet. Här kan man verkligen tala om stöld. Samtidigt som många kommuner tvingas höja skatterna för att ha råd med välfärden utnyttjar kriminella systemen för egen vinning. Att skapa ett hundra procent säkert system går inte. Men nivån på dagens välfärdskriminalitet är helt oacceptabel. Ändra lagen om sekretess och tillsätt särskilda resurser till myndigheterna för att följa upp bidragsfusk. Det kostar att sätta stopp för tjuvarna, men det kostar mer att låta dem sko sig vår gemensamma välfärd.