Väntan på hoppom ny chans
VÄNERSBORG: ENSAMKOMMANDE AFGHANER OM ASYLFÖRSLAGET
Sharif vill bli pilot, Mehdi och Adel drömmer om ett yrkesliv som tandläkare i Sverige. Går regeringens senaste förslag för ensamkommande flyktingungdomar igenom kan trion få en ny chans till uppehållstillstånd.
– Vi hoppas och har förväntningar. Samtidigt är vi realister, det är bara ett förslag än så länge, säger de tre 18-åriga afghanerna när vi träffar dem på Restad gård i Vänersborg.
Det har gått drygt två år sedan de kom till Sverige efter att ha flytt krig, självmordsbomber och talibaner. Och de tillhör den grupp som drabbats särskilt hårt av de långa handläggningstiderna som, enligt Migrationsverket, är en följd av det höga mottagandet som följde i flyktingvågen 2015.
Adel, Mehdi och Sharif har väntat 15 månader eller längre på beslut. En erfarenhet de delar med många andra, som ändå inte kommer att omfattas av regeringsförslaget.
– VI SÖKTE asyl före den 24 november 2015 och kan därför få en ny möjlighet till uppehållstillstånd för studier, om nu regeringen får igenom sitt förslag. Men det är klart att det hade känts bättre om fler som fått avslag skulle kunna få samma chans. Nu hänger allt på ett datum, det kan nog upplevas lite orättvist, tror de.
Marianne Barrljung och Lena Malmlöf Hummerhielm som företräder Röda Korset i Skyddsnätet för ensamkommande på Restad gård håller med;
–Det är katastrof att förslaget inte gäller alla. Nu blir det som en lotteriprocess. Samtidigt är det bra att något händer som förhoppningsvis kan innebära mer trygghet och en möjlighet att landa i Sverige för de individer som det faktiskt kan komma att beröra.
BÅDA ÄR STARKT kritiska till den oordning de anser råda i migrationspolitiken. De nämner bland
”Det är katastrof att förslaget inte gäller alla. Nu blir det som en lotteriprocess” MARIANNE BARRLJUNG OCH LENA
MALMLÖF HUMMERHIELM Skyddsnätet för ensamkommande på Restad gård
annat vad de kallar rättsosäkra åldersuppskrivningar, bristfällig dokumentation på myndighetsnivå, att många av de ensamkommande ”flyttas som schackpjäser” mellan olika kommuner och att tvångsutvisningarna till Afghanistan fortsätter.
– Bara det att inte bli trodd på när du uppger vilket datum och år du är född. Det är en stark kränkning. Som ger signalen att det spelar ingen roll vad du än säger, menar Marianne Barrljung och exemplifierar med syskonparet där den yngre brodern plötsligt blev storebror och om killen vars födelsedatum skrevs upp med tre dagar.
– Vissa utsätts för vad jag liknar ren förföljelse från myndighetshåll. De här unga människorna måste vara väldigt starka för att orka med ovissheten och väntan. Och alla gör inte det, konstaterar Lena Malmlöf Hummerhielm.
TILLSAMMANS MED DE andra ideella krafterna i nätverket försöker de stötta ungdomarna så gott de kan, både praktiskt och emotionellt.
– Det är vi som får sopa upp efter rikspolitikernas mishmash, hade inte vi och andra ideella krafter funnits hade mer gått åt fanders, deklarerar Marianne Barrljung.
Adel, Sharif och Mehdi berättar på flytande svenska att drömmen för dem är en stabil tillvaro i Sverige, att bli delaktiga i samhället, få jobb och kunna göra rätt för sig, att kunna leva säkert.
I DAG LÄSER de på gymnasiets introduktions– respektive nationella program. De talar om framtida yrkeskarriärer som tandläkare, pilot, kanske bilmekaniker. Om att de måste försöka vara positiva, våga se framåt.
– Det finns de som frågar varför vi inte ansöker om återetableringsstödet på 30 000 kronor och åker tillbaka till Afghanistan. Men de kan inte ha förstått att vi flytt hit för att klara livhanken. Att säkerhetsläget förvärrats i det som är vårt hemland. För majoriteten av oss finns det inga pengar i världen som kan få oss att frivilligt vända åter, aldrig.