”Det är jag som är
DOKUMENTÄR: GRACE JONES LIV HAR BLIVIT FILM
– Varför började de så tidigt? Jag sa ju att vi slutar när Nadal börjar spela.
Artisten, supermodellen och skådespelaren Grace Jones, 69, vill avbryta intervjun (som redan har försenats en timme) när hon får reda på att tennisturneringen US Open har börjat.
JONES HAR HUNNIT dricka några glas vin när vi träffas i en dunkel hotellounge i Toronto och gillar inte att missa en match med sin favoritspelare. Som tur är väntar hon med att storma ut i baren och heja på Nadal tills nästa gäng journalister står på tur.
Istället för tillbakablickande arkivmaterial och Studio 54-skrönor följer ”Bloodlight and bami” Grace Jones under hennes senaste turné, i samband med en känsloladdad resa till hemlandet Jamaica.
I filmen träffar Grace Jones sin familj och reflekterar över hur hennes liv har påverkat hennes gränsöverskridande konst. Mest känslosamt blir det när hon minns den våldsamma uppväxten med sin religiöse styvfarfar ”Mas P”, och hur Jones sedan kanaliserade hans hårda disciplin och övergrepp för att skapa sin scenpersona.
– Hämta piskan! Jag ska slå dig! Jag gör fortfarande det där, skrattar Jones rått, och berättar att hon har en ”Mas P-knapp” som hon kan slå på när det behövs.
För många år sen lärde hon sig hur hon skulle närma sig minnet av den auktoritäre patriarken med hjälp av en skådespelarcoach som djupintervjuade och ”hypnotiserade” henne inför en filmroll.
– Jag ville inte gå in i det som en amatör, jag ville ha några vapen som jag kunde hämta kunskap från. Det lät mig komma i kontakt med mina känslor, få upp minnen och ta med det till min rollfigur. Min ande, förstår du, är hotfull men stilla. Inte mycket rörelse. Det syns i mina ögon och kommer från min magkänsla, säger Grace Jones.
DEN STRÄNGA, RELIGIÖSA uppväxten gjorde alltså inte Grace Jones till ateist, utan lät henne utveckla sin egen typ av shamanism, där hon använde sitt personliga trauma till att skapa konst.
– Jag tror på Gud som i andlighet inom dig själv, att kontrollera ditt andliga jag. Det finns mycket som händer i våra liv som inte går att kontrollera, och du kan ge det vilket namn du vill. Jag tror att Gud är ett ord, men det kan betyda olika saker för olika människor. Du kan kalla det vad du vill. Det betyder bara att du inte alltid är i kontroll.
Regissören Sophie Fiennes (”The perverts guide to ideology”) sitter med under intervjun. Hon har följt Jones under fyra års tid och ville presentera något annorlunda än Jones självbiografi ”I will never write my memoirs” (2015). Det dokumentära i ”Bloodlight and bami” varvas med lyxigt konsertmaterial. I en scen reflekterar Jones över Mas P och säger ”han gav mig aldrig någon kärlek” innan filmen glider över i ett explosivt framträdande av ”Love is the drug”.
– Hennes uppmaning till fest skapar en nästan religiös stämning under hennes uppträdanden, säger
I en ny dokumentärfilm porträtteras en av musikbranschens mest kompromisslösa ikoner. ”Bloodlight and bami” är en intim skildring av Grace Jones liv.