Så minns vi Johannes Brost
Skådespelaren Johannes Brost vacklar, i rollen som bedagad 60-årig festfixare, ut på dansgolvet. Som i ett töcken svävar han runt till tonerna av Roxy Musics Avalon. Planlöst, till synes utan destination, medan Bryan Ferry sjunger ”Now the party’s over. I
KULTUR: Joker i Rederiet, direktör Lindberg i Fröken Frimans krig – de flesta svenskar har sett Johannes Brost i en eller flera roller. Kollegorna minns en mångsidig och varm skådespelare.
Axel Peterséns nattsvarta långfilmsdebut Avalon blev vändpunkten för Johannes Brost. Han tycktes närmast vara ett med rollfiguren Janne, öste ur sitt inre och mindes många år av hårt festande, droger och förnedring. Innerligheten bidrog till att skapa ett briljant porträtt av en sökare på glid, och Brost belönades med en guldbagge för sin nerviga insats.
Innan dess hade han befunnit sig på botten av sin karriär. Efter inspelningen av Sean banan inuti Seanafrica, en av de sämsta svenska komedier som sett dagens ljus, festade han loss i Mocambiques huvudstad Maputo, och intog droger i olika miljöer. En period han ingående skildrar i sin skandalomsusade självbiografi Dö inte nyfiken!
GENOM AVALON FICK han en nytändning och ägnade sina sista år åt seriösa
rolltolkningar: var makalöst bra som kapten Edgar i Strindbergs Dödsdansen på Intiman, syntes i tvserien Jordskott och samarbetade med Martina Montelius på Teater Brunnsgatan 4 i monologen Limpan efter Allan Edwalls roman och i föreställningen Född ond tillsammans med Ewa Fröling.
ALLA TV-TITTARE SOM under julhelgen såg sista säsongen av Fröken Frimans krig kunde också njuta av
Det var något unikt med Johannes Brosts kroppsspråk: direkt och avväpnande
Johannes Brost i en sista paradroll: som den bilburne direktören och lismande friaren Sievert Lindberg. Skådespelaren var då märkt av sjukdom och uppenbart avmagrad. Ändå arbetade han in i det sista, och beklagade när han fick hoppa av föreställningen Han ska bli min i regi av Jan de Laval på grund av en canceroperation.
JOHANNES BROST tillbringade uppväxten i teaterkulisserna som son till den berömda film- och teateraktrisen Gudrun Brost. Från början var det alls ingen självklarhet att han skulle välja samma bana som sin mamma. Ändå blev det så. Han kom efter scenskolan i Malmö att arbeta på stadsteatrarna i Stockholm och Malmö och på Unga Klara. Sitt genombrott fick han i SVT:S julkalender Stjärnhuset 1981 där han spelade mot Sif Ruud. Med sin mimik och tajming var han, vid sidan om mer allvarsamma roller, som gjord för fars och pantomim. Något han till tv-tittarnas förtjusning demonstrerade redan i programmet Gäster med gester, därefter i en rad farser och komedier på Chinateatern och Intiman i Stockholm.
I TIO ÅRS tid syntes Johannes Brost också i den roll de allra flesta förknippar honom mest med: bartendern Joker i tv-såpan Rederiet. Brost har även medverkat i Stjärnorna på Slottet och Let’s dance, samt gjort minnesvärda insatser i en rad filmer: inte minst i Colin Nutleys Black Jack och Änglagård.
Det var något unikt med Johannes Brosts kroppsspråk: direkt och avväpnande på samma gång. Han förmedlade samma känsla som Bryan Ferry faktiskt sjunger om i låten Avalon: ”Much communication in a motion, without conversation or a notion.” Han kunde konsten att kommunicera mer i rörelse än i övertydliga fraser.