Turnerandet botar Jannes rastlöshet
Gitarristen Janne Bark älskar nomadlivet och har gjort det i närmare 40 år. Stående för länge på samma ställe blir han rastlös. – Jag tilltalas av att träffa nya människor och att spela live med olika artister, säger han.
Janne Bark har under sina fyra decennier som gitarrist gjort uppemot tusen framträdanden enbart med Ulf Lundell. Därutöver har han bland annat varit med i Triad, vars låt ”Tänd ett ljus” har blivit en odödlig julklassiker. Han har spelat på Globen, Rockefeller i Oslo, Roskildefestivalen, Hultsfred och Peace & love. Även om han gått ner från 60 till runt 30 resdagar om året utgör turnerandet alltjämt livselixiret.
– Jag älskar att turnera! Jag är en nomad, turnerandet ligger i blodet. Mitt hem är mitt hjärta, inte någon borg eller något hus. Jag är social och tilltalas av att träffa nya människor och att spela live med olika artister, säger han hemma hos sin käresta.
– EGENTLIGEN ÄR det väldigt jobbigt att vara en resande musikant – jag borde vara med i Transport i stället för Musikerförbundet, men som så många andra artister längtar jag efter att röra på mig och stå på scen. Turnerandet kan också vara en självmedicinering – stående på samma ställe blir jag rastlös.
Sin långlivade musikkarriär har Janne Bark en ”inre polis” att tacka för.
– När tristessen börjar krypa ryter den till. Då är det dags att testa nya vägar och förnya sig.
FÖR TVÅ ÅR sedan röt polisen uppenbarligen till, för Janne Bark inledde ett samarbete med Eslöv folkhögskolas låtskrivarlinje. Bland annat lär han unga elever musikens historiska bakgrund.
Med åren har han märkt att bekräftelsebehovet har mattats av. Däremot är kärleken till musiken och inte minst till att skapa musik intakt.
–Det är fruktansvärt roligt att göra musik! Med alla moderna inställningsmöjligheter kan jag spela in låtar i det här köket. Det gör mig jättelycklig. Jag håller på och ”nördar” med de digitala skaparverktygen mest hela tiden, det är en lekstuga snarare än en arbetsplats. Men i slutändan ska de lekfulla idéerna resultera i något konkret.
Nördandet är ett närmast tidlöst tillstånd, hävdar han.
–Jag är så fokuserad att jag knappt vågar titta på klockan. Jag säger till min sambo att jag bara ska hålla på i en timme, men jag blir så uppslukad att jag lätt kan bli sittande i fyra timmar.
Med handen på hjärtat, så finns det ännu en förklaring till hans seglivade karriär: Han är lösningsorienterad och lätt att samarbeta med, menar han.
– IBLAND ÄR jag för snäll, har svårt att säga nej och är konflikträdd, rädd att stöta mig med andra. Men jag har blivit tydligare och lite bättre på att säga ifrån.
Passionen för musiken infann sig tidigt under uppväxten i Nynäshamn med mamma, pappa och en äldre bror – som blev läkare. Tioårige Janne satt på kafé Thorsells med sin elgitarr och folk bad honom spela. Då han var allt annat än blyg behövde de inte truga.
–Det blev en jättesuccé. Jag fick tio kronor från en pensionär och från kaféet bakelse och saft. Det var mitt första gage. Finns det något liv utanför musiken?
–Jag lever mitt liv med musiken. Spelandet gör mig lycklig, och förhoppningsvis andra med. Jag har skilt mig två gånger; men min sambo älskar inte bara mig, utan är den första personen som också gillar mitt sätt att leva – med resor och turnéer. Men när vi två är på egen semester lämnar jag gitarren hemma. Då kan jag koppla av på riktigt.
Hur länge energin kommer att räcka kan han inte sia om. Just nu brinner gnistan.
– Om gnistan någon gång slocknar får jag ta itu med det då.