Ensamhet hotar när det är svårt att äta
FORSKNING: OKLART HUR MÅNGA I SVERIGE SOM LIDER AV ARFID Pommes frites kan gå bra. Men bara av en viss sort. Diagnosen undvikande restriktiv ätstörning innebär en högst begränsad variation på tallriken, i regel ett tiotal livsmedel. – Det finns stor risk
Hos personer med diagnosen tros överkänslighet i tungan, i kombination med ett extremt välutvecklat luktsinne, göra att många maträtter känns oätliga. Men även livsmedel som var för sig kan smaka bra blir i kombination helt otänkbara. Makaroner kan funka, liksom ost. Men smält ost på makaroner kan framkalla rysningar och kväljningsreflexer.
Trots att problemet troligen funnits i alla tider är diagnosen, undvikande restriktiv ätstörning (Arfid), relativt ny, i Sverige har den funnits sedan 2014. Och kunskapen inom vården är låg, både gällande hur ätstörningen yttrar sig men även hur en behandling ska ges, enligt Ulf Wallin, överläkare i barnpsykiatri.
Wallin är också forskningsledare vid Kompetenscentrum ätstörningar syd i Region Skåne.
– Det är en så pass ny diagnos att många behandlingscentrum inte har tagit till sig att de bör kunna erbjuda behandling för den. De är delvis fortfarande av åsikten att det inte är en ”riktig” ätstörning, säger han.
HUR MÅNGA SOM lider av Arfid i Sverige är det ingen som vet. Enligt Wallin är det många som tidigare sökt hjälp fått fel diagnos och därmed blivit felbehandlade.
– Det kan vara anorexipatienter som vi träffar nu och ser att det inte är anorexia som de haft.
Men till skillnad mot andra ätstörningar är det ungefär lika många pojkar som flickor som söker vård.
Förutom näringsbrist samt problem med tillväxt och vikt innebär ätstörningen även stora sociala problem. Att gå på restaurang eller bjudas till en middag kan snarare förknippas med olust än med glädje om den drabbade inte vet vad som kommer att serveras.
– Det finns en stor risk för social ensamhet. Många har utvecklat olika strategier där de till exempel äter innan de går på middag och sedan låter det se ut som att de äter där genom att äta det som går och sedan flytta runt den andra maten på tallriken.
För de flesta tycks kolhydrater som pasta fungera bra.
– En kvinna berättade att hennes barn bara åt pommes och chips, säger Wallin.
FÖRÄLDRAR I DEN situationen tvingas hantera både oron för sitt barns utveckling och att barnets intag går tvärs emot samhällets hälsotrender.
– Ingen förälder vill uppfostra sitt barn på den dieten om de har något val. Det går emot hela vårt sätt att tänka kring vad vi bör äta. Samtidigt är det bättre att barnet får i sig energi och näring av det än ingenting alls.
Dessutom är omgivningens reaktioner enligt Wallin ofta dömande, där många uttrycker att barnets beteende beror på att det är bortskämt.
– De får ofta höra att barnet ska äta det som serveras.
De flesta barn har perioder då de ”krånglar med maten”. Det betyder inte att de har en undvikande restriktiv ätstörning. För barn med diagnosen går problemet inte över av sig självt efter en tid. Matfriska kompisar får heller inte barnet att äta mer från tallriken.
Reaktioner från ett barn med Arfid är oftast tydliga vid ny mat. De kan rysa i hela kroppen, se ut som att de ska kräkas eller behöva torka av tungan i försök att få bort smaken.